Jag förberedde mig igår när jag fixade middag: lunchburk (kyckling med ris & sås) är med till jobbet idag! Tänker inte åka hem på lunchen, då det är -24,5 grader och min bil står utan motorvärmare. Jag vill inte starta den mer än nödvändigt, då mina kortkörningar tar kål på batteriet… För säkerhets skull har jag ställt den med fronten utåt idag, så jag lätt kan få starthjälp – om det skulle behövas.
Snön är fortfarande oskottad från min gård, och det lär den fortsätta att vara några dagar till. Jag skottar inte i den här kylan, även om bron skulle behöva få sig en omgång med snöskyffeln. Snön som kommit är numera ordentligt fasttrampad på trappstegen, i knölar som får mig att greppa hårt om trappräcket när jag går upp eller ner. Men innan jag tar bron måste jag knuffa bort snön från balkongen, då den ramlar ner på just bron så fort jag börjar sopa där uppe.
Kylan för med sig solsken! Det känns som att det var länge sedan jag såg solen, även om solsken visat sig i trädtopparna. Det gäller att hinna fånga det ögonblick solen är över horisonten och syns mellan husen, för det tar inte lång stund innan den är utom synhåll (bakom hus/ träd/ berg/ etc) igen.
Jag jobbar ju när solen är framme, det är mörkt när jag åker hemifrån och mörkt när jag kommer hem – men nu börjar det snabbt bli ljusare! Vi rökare, som sammanstrålar i rökrutan (samma tid varje dag) efter morgonfikat, ser att det nu är mycket ljusare än det var runt jul. Då var det kolsvart när vi gick ut, nu håller solen på att gå upp. 🙂