”Caught in a trap I can’t walk out” – så känns det emellanåt.
Speciellt idag då jag känner mig fångad i en värkande kropp. Jag vet inte vad som hände; jag som var elastisk som ett gummiband när jag var liten och fortsatte att vara smidig långt upp i tonåren. Sedan gick det bara utför. 😉
Onda knän har jag haft länge, speciellt det högra vill inte längre vara vän med mig. Nu har knäna fått sällskap av en ond höft, den vänstra, som kucklat ihop sig med högerknät. De nya platta skorna gör inte saken bättre. Jag går fortfarande som Kalle Anka. 🙄
OK, nu har jag fått gnälla av mig lite. Det finns de som har det betydligt värre. Åter till sysslorna – men först kaffe! 😆
PS Jag är extra gnällig för att jag måste handla ikväll. Boring snoring och pest & pina. Enda ljuspunkten är att min jobbarkompis A tycker likadant som jag om att handla mat, men hon kan fuska och skicka sin man istället. Visst är det helfusk? Visst?
UPDATE NÄSTA DAG
Det gick alldeles utmärkt att handla igår, jag höll mig stenhårt till listan och kom hem med det jag behövde. Nu vet jag varför det värkte överallt igår: väderomslag var på gång, med första snön idag… 🙄