Kantstött

Jag har inget minne av att jag stött emot något med handen, men uppenbarligen har jag gjort det. Igår upptäckte jag plötsligt ett stort blåmärke, med en liten hård ömmande knöl under, på vänsterhanden?!? (Fotot är taget idag, då det inte är lika blått längre.) Nå, det som inte dödar, det härdar. 😆

Froppisen ville gå ut i morse, genom ytterdörren, precis när jag höll på att klä på mig ytterkläderna. OK, jag släppte ut henne, klädde mig klart och satte mig sedan på min rökstol på bron. Jag väntade och väntade och väntade… Till slut gick jag in och kollade – och jodå, hon satt mycket riktigt på altanen och väntade på att bli insläppt. Knaskatt!

Det känns som fredag idag. Dels är det D-Day på jobbet, dels har jag hållit på att förbereda medlemsmötet vi ska ha ikväll. Sedan är veckan över, känns det som, men jag vet att det är ännu en dag att kämpa sig igenom. Jag vet att det är torsdag, men det känns som fredag idag i alla fall. Det är inte första gången jag är på fel dag, så det är inte ovanligt.

Dagens väder, ifall ni undrar, är ett par grader kallare än igår. Det droppade från taken igår när jag kom hem, men tystnade under kvällen. Allt det blöta har nu frusit på, med spåriga ojämna smågator till följd. Jag fick slira lite när jag skulle ta mig fram längs gatan, men bara på ett ställe. 🙄