Allmänt

Varje gång

Det slår aldrig fel.

Jag var borta en enda dag på kurs/ möte/ träff, och det är kaos när jag kommer tillbaka. Allt är mer brådskande än det andra, och då menar jag ALLT… Typ Prio 1.0.0 på alla ärenden, inget som kan skjutas till Prio 1.0.1.

Lagom tills jag skulle gå och köra igång styrelsemötet, som planerat, blev det kö utanför min kontorsdörr. OK, jag kanske var liiite kort i tonen åt den sista besökaren 😉 men det kan h*n ta. Väl på mötet hade jag glömt ta med utskrifterna jag behövde… 😳

Lunchtime – jag ilade hem och slängde i mig en tallrik yoghurt. A slutade jobbet och ville ta sig ut från gården med sin bil, men var ordentligt inparkerad – av mig. Dessutom hade han med sig en bunt brev till farbror K* men jag far inte dit med dem ikväll. Jag är nämligen uppbokad med en hantverkare som dyker upp runt 16-snåret, så jag kan inte stanna kvar lite längre på jobbet för att göra klart något, ifall det skulle vara så.

Gården är fortfarande oskottad (var är min traktorkille?) och snön fortsätter att falla. Jag försöker suga i mig så mycket kaffe jag kan nu, efter lunch, för jag missade (!) förmiddagens fikarast. En tvätt (inte samma som tidigare) ligger kvar i masken och väntar på att bli upphängd. Diskmasken är full av ren disk.

Alla mina kollegor har (av olika skäl) gått hem för dagen, så det är bara jag och – förhoppningsvis – chefen kvar på avdelningen.** Det gör att jag får ta alla besök och telefonsamtal. Nå, det är ganska lugnt nu, telefonerna har varit rätt tysta under förmiddagens telefontid, så jag hoppas det fortsätter på det viset.


*) K har inte ändrat adress för posten, utan A tömmer både sin och hans postlåda då och då – de sitter bredvid varandra på samma ställning – och tar med eventuella brev till mig (om han inte själv far till K med dem).

**) Chefen och jag sitter i varsin ände av korridoren så jag ser inte om hon kommit tillbaka efter lunch, eller om hon är på något sammanträde, etc.