Det small till mot altanfönstret i morse, medan jag satt och drack kaffe/ surfade på mobilen/ såg nyheterna på TV.
Då och då flyger någon fågel mot rutan, speciellt nu när bebisarna håller på att lära sig flyga. Jag såg inget från där jag satt, men tänkte jag skulle kolla om det låg någon död fågel på altanen när jag gick ut för att röka efter kaffet.
Döm om min förvåning när det satt en levande liten sparv som var ordentligt omtumlad på altanen! 😯 Som tur var hade min halvdöva gamla katt gått upp och lagt sig i sängen, så hon missade att det serverades färsk kyckling till frukost. 😆
Sparven och jag tittade på varandra medan jag rökte, och fotograferade, och så hux flux flaxade den iväg på ostadiga vingar. Hupp! Jag får väl vara glad att den prickade fönsterrutan istället för den vidöppna altandörren… 🙄
Och jag bjöd inte på Gevalia. 😉
UPDATE
Vilken lycka: när jag kom hem på lunchen, var gräsmattan nyklippt! 🙂 Inte nog med det; jag har fått en beundrare! Han är visserligen 4 år gammal och bor granne med mig, men han blir så lycklig när han ser mig. 😆 Jag ska gå över dit och hälsa på någon dag under semestern, då jag har tid. Inte bara för lillkillens skull, jag gillar föräldrarna också.
Idag gnetar jag mig igenom spalter av siffror, sida upp och sida ner. Ögonen blir trötta och humöret är inte på topp, men bara jag blir klar med ”förarbetet” så går det lättare sedan. Det är mycket att kolla upp, och dessutom är sifferkolumnerna utskrivna på papper, så jag kan inte förstora dem när ögonen säger ifrån. Dessutom är typsnittet extra litet, för att så mycket text som möjligt ska rymmas på ett pappersark. *djup suck*