Allmänt

Trött och less

Jag är så trött och less just nu. Det är väl mörkret och det grå vädret som ger sig på mig. M konstaterade att hon hämtat gran den enda soliga dagen på hela december, vilket gjorde henne på så gott humör att hon “råkade” ta tre granar, istället för bara en. (Det blev en ute, en inne och en till grannen.) (Från hennes egen skog, någon måtta får det vara på julgranstjuveriet.) I år har det dessutom varit perfekt gransökarväder: ingen snö i träden före jul, så man kunde se hur de såg ut utan att behöva skaka på dem.

Igår skottade jag snö i två timmar. Ändå tog jag bara det absolut nödvändigaste: balkongen, altanen, bron, gången ut till gården (som traktorn skottat), plogkarmen framför postlådan och soptunnorna, remsan framför garageporten och en liten gång till fågelmatarna. Jag hade behövt bredda gården lite på ena sidan (traktorn har slarvat lite grann) men iddes inte. Det är inte på “min” sida av gården och A:s bil ryms ändå.

Just nu lyssnar jag på ännu en bok om kommissarie Gamache, av Louise Penny, som har ett lugnt tempo men ändå är spännande. Min läs-/ lyssna-lista är lång och jag vill beta av de böcker jag lagt dit innan jag försöker hitta nya. Det är svårt, för jag kan inte låta bli att kolla mina favoritförfattare, som plötsligt släppt någon ny bok, som får företräde i min lista. 😉

Det nya året närmar sig. Jag hoppas det blir bättre än det år vi snart lagt bakom oss. Håller fullständigt med vår regionala smittskyddsläkare som kallat 2020 för ett riktigt skitår. Nu finns det ändå ett ljus i mörkret: vaccinet som hägrar i fjärran. Det kommer förstås att ta flera månader innan det är min tur, men jag fortsätter att hålla i, hålla ut och hålla avstånd till dess. Så gott det nu går. 🙄

Vi diskuterade “jobba hemifrån” i fikarummet. Vi sitter i egna kontor och umgås inte med någon annan avdelning. Vid fikat kan någon extra vara med, men alla – max 9 stycken – sitter snällt utspridda över hela fikarummet. Det värsta med att jobba hemifrån är dels att man saknar den normala sociala kontakten med kollegorna, dels att ingen av oss (som diskuterade) har en ordentlig arbetsplats hemma.

De flesta gör som jag, sitter vid köksbordet, och det är inte ergonomiskt bra. Jag har visserligen ett skrivbord (eller flera) men inte en ordentlig stol till det. Stolen är vald för sitt utseende, inte för om den är bekväm eller inte. 😉 Det går förstås att åtgärda om det behövs, men de få gånger jag jobbar hemma klarar jag mig. Om jag ska investera i en ordentlig skrivbordsstol, så vill jag provsitta den ordentligt först, så det blir ingen Click & Collect-IKEA-shopping på en sådan. Det blir i så fall en vanlig shoppingrunda – men med avstånd och förstånd.