Jag når nya höjder av tankspriddhet varje vecka. Igår glömde jag ta med datorglasögonen hem från jobbet, så jag sitter och kisar nu på morgonen. Uppbokad med diverse onlinemöten så jag kan inte hämta dem förrän under lunchen. Nå, för att vara med på dagens möten behöver jag inte se att skriva, det får andra göra.
Det blåsiga vädret har slängt omkull mina (tomma) soptunnor, så de ligger i en hög bredvid postlådan. De är inte i vägen för något, så jag får resa dem när jag bär ut soporna. Då får de lite tyngd i botten, så faller de nog inte så lätt.
Efter att ha dragit ut på handlandet så länge som möjligt, var jag till slut tvungen att göra det igår. Tyvärr var det en av mina sämre dagar, vad gäller mina knän, så jag tog mig knappt genom affären. Efter att ha handlat klart satte jag mig en stund på en liten pall som finns vid utgången. Hade köpt värktabletter och försökte svälja ett par av dem utan vätska (inte lätt).
Precis när jag sitter där och känner hur en tablett verkligen fastnat på tungan, kom L, som stannade till och frågade hur det var fatt. Jag förklarade kort, så hon förstod att det inte var någon fara med mig. Hon frågade om jag ville ha hjälp, men jag försäkrade henne att jag klarar mig, bara jag får vila lite.
Eftersom jag redan under handelsrundan kände att det inte var någon bra idé att handla tunga saker, så hoppade jag över hälften av shoppinglistan. Jag kanske kan köpa resten av grejerna idag, då knäna känns mycket bättre nu. Typiskt att allt tar slut samtidigt, men jag köpte bara de mest akuta varorna igår.
Det är möjligt att jag shoppar upp presentkorten jag fått i julklapp inom en snar framtid! Jag planerar ju att köpa mig en elektrisk bordsgrill, som går att använda både utom- och inomhus. Det blir visserligen inte samma sak som att grilla på kolgrillen, men jag ids inte elda igång den när jag är själv. Kolgrillen får komma igång när vi är samlade igen. Nu gäller det bara att komma ihåg att ta med presentkorten innan jag shoppar loss.
