Tydligen ska en ny, uppdaterad version av Saltkråkan spelas in. Varför det?
Missförstå mig inte, jag har inget emot uppdateringar av gamla filmer/ serier, men finns det inte andra (modernare) författare/ böcker att satsa krutet på? Nu minns jag inte särskilt mycket av Saltkråkan, annat än Tjorvens eviga ”Farbror Melker, vet du vaaad?” och Båtsman, som orsakade en (in-)avelsexplosion bland Sankt Bernhardshundarna.
Om vi ska hålla oss till Astrids värld finns andra som är omöjliga att uppdatera. Tänk er en uppdaterad version av Emil i Lönneberga; snickarboa för att undvika stryk är big no-no, istället får pappa gå KBT-kurs i att hantera sin impulsiva ilska. Eller Pippi Långstrump; socialtjänsten skulle få rycka in direkt efter första telefonsamtalet från Pryssiluskan. Djurens vänner skulle löpa amok och beslagta både häst och apa.
Även om nämnda serier/ filmer är minnen av min barndom, så förstår jag inte varför nutidens barn och ungdomar ska behöva ha samma minnen som jag har? Om det finns två versioner av Saltkråkan, blir det inte kulturkrockar då? Tänk er en modern variant, där alla ungarna sitter och grinar för att det inte finns WiFi. 😆 Hur ska min version av Saltkråkan kunna mäta sig med det?
Nåja, det finns annat att prata om. Jag började igår med ett mastodontarbete som kommer att ta mycket av min tid. Efter en hyfsad start, kom jag på att arbetet kan behöva stötas och blötas med mina medarbetare på vår APT nästa vecka, så jag inte gör fel från början. Det är enklare att rätta eventuella fel innan jag hunnit komma så långt in i arbetet. På sätt och vis är det en förnyelse av ett tidigare arbete jag nu ska göra, för att hålla mig till temat för dagen. 😉
Idag ska jag vara ledig efter lunch. Dels ska bilen få på sig sommardäcken, dels ska jag till frissan. Jag har laddad mobil med spännande ljudbok att roa mig med under tiden däcken byts ut. Hos frissan får jag lyssna på henne istället, men det är bara trevligt! Vi blir förnyade, bilen och jag; bilen nedtill, jag upptill. 😆