Vädret börjar bli lite bättre. Redan igår, när jag kom hem på kvällen, sken solen och det var skönt att sitta ute på altanen (iförd en f d vinterjacka, numera kallad ”rökjackan”, då bl a blixtlåset är trasigt). En av de stora behållningarna med våren är att sitta och lyssna på storspoven och filosofera om allt möjligt. Jag iddes nästan inte laga någon mat, men tog mig till slut i kragen – så nu har jag även en restburk till middag idag! Alla dagar jag slipper laga middag är en seger! 😉
Till slut var jag tvungen att ta itu med den disk och det sopberg som samlats i köket… *djup suck* Allt är inte klart än (det rymdes inte eller ska inte diskas i maskinen) så jag har lite att göra ikväll igen. Och – inte att förglömma – tömma diskmasken på ren disk så jag kan ställa in smutsig disk direkt, istället för att lagra den på bänkar och bord. Ett tips från coachen: det underlättar att spola vatten direkt i de grytor och formar som blir stående på diskbänken, innan resterna inuti torkar fast och sitter som cement. 🙄
Översvämningen börjar ge med sig, redan igår hade vattnet börjat sjunka undan. Jag drabbas inte när det blir högvatten, mitt hus ligger så pass högt att det inte får några problem. 1995 var det rejäl översvämning, med avstängda vägar, precis de dagar jag var på kurs i U – så jag fick bara se översvämningen på TV. Den hann ge med sig innan jag var hemma igen! 😆
Både igår och idag har jag varit extra sen till jobbet. Alltså, jag är sällan på plats när vi egentligen börjar (tack och lov för flexen) men nu är det extremt. Igår drog mina morgonsysslor ut på tiden ordentligt, i morse var det froppisen som inte ville komma in… OK, jag hade kunnat lämna henne ute – hon hade inte frusit ihjäl – men jag vill helst ha henne inne när jag inte är hemma. Till slut hade hon luktat färdigt på alla blommorna (läs: grässtråna) och gick låååångsamt in genom dörren. Nå, andra tider går hon knappt ut, så jag ska inte klaga när hon väl gör det – men hon kunde ha planerat en bättre tidpunkt att göra sina utflykter. (Eller också var det precis det hon gjorde; planerade…)
UPDATE
Jag har drabbats av lunchkoma deluxe idag, trots min simpla tallrik med yoghurt och två tillhörande smörgåsar. Det är så sant som det är sagt: man vet aldrig när den slår till. Speciellt som vi ska ha utbildning under eftermiddagen – men tack och lov inte redan nu, utan om en dryg timme. Då hinner nog lunchkoman gå över. Hoppas jag. 🙄
Annars brukar jag inte ha lunchkoma, men det är väl för att jag ”bara” utför mina vanliga arbetsuppgifter och inte behöver sitta och hålla mig skärpt i en timme eller två. Alltså, jag får inte slarva med mitt vanliga jobb men ni förstår hur jag menar. Det är inte varje dag jag ska lära mig något helt nytt i ett program jag sällan använder.
Lite kul: rubriken på ett av häftena till utbildningen är ”Så hanterar du chefer”. Tack, det kan jag redan! 😆