Månad: maj 2021

OK, idag är jag nyklippt! Var till frissan igår på em, efter att jag först varit och låtit byta till sommardäck på bilen, och sedan hunnit hem och tvätta håret. Det hade inte ens hunnit torka innan jag kom till frissan den här gången! Jag vet inte om skillnaden är så stor, men jag märker av den, och det är huvudsaken. 🙂

När jag var hos däckfirman bestämde jag mig för att låta vinterdäcken bo på deras däckhotell. Då är däcken färdigt på plats när det är dags för byte nästa gång, då jag misstänker att A inte är så noga att behöva göra det åt mig fler gånger. Han har väl nog med att byta på sin egen bil, utan att behöva brottas med mina fastrostade hjulmuttrar också. 😉 Och då slipper han lasta i och ur däcken från bilen åt mig.

Jag kan kosta på mig att vara lite lat, leja ut tjänster jag inte kan/ ids göra själv. Snön är fixad, gräsmattan är inbokat, och nu däcken. Det är småfirmor som behöver leva, de också, och jag har ju råd. Speciellt när min shopping nästan helt avstannat under pandemin. Även när den är ”över” och jag fått båda vaccinationerna, kommer livet inte att bli som det var förut.

Jag är lite tvärtom, jämfört med andra. Det verkar som att andra nöjeskör bara för att komma ut lite grann och se något annat; kollar på skogsfågel efter skogsvägar, och så. Jag, däremot, brukade förr sätta mig i bilen och köra iväg dit näsan pekade, och så helt plötsligt inse att jag ville fika eller äta, så jag stannade till vid något fik/ matställe/ hos någon kompis. Nu sitter jag hemma, då spontaniteten får hålla sig i schack.

Bilbatteriet laddar ur då och då, eftersom det bara blir kortkörningar nu för tiden. Till och från jobbet/ affären. That’s it. Inga shoppingrundor på shoppingområdet S (utanför L), eller IKEA-resor med tillhörande matpaus. För att inte tala om alla pit stop jag brukar lyckas pricka in längs vägen; kaffepaus hos väl valda släktingar/ vänner. 😉 Det saknar jag verkligen!

Nå, jag har redan börjat planera inför Mors Dags-helgen. Om ingen blir sjuk (håller tummarna) så åker jag ner till L för att hälsa på B med familj, och äntligen få träffa gossarna igen! Inte på söndagen – B är själv mor och behöver få fira med kaffe & tårta hemma i lugn och ro – utan på lördagen. Då har det gått mer än tre veckor efter första vaccinet, så jag har drygt 80% skydd och törs träffa dem några timmar. (1-2 veckor efter andra vaccinet har jag drygt 90% skydd, så då återgår livet till det lite mer normala, men det är först en bit in i juni.)

UPDATE
Jag har fått ett paket att hämta ut på affären idag! Det är en liten beställning jag gjort tidigare, och alldeles hade glömt bort. Den här gången är det inte kläder utan parfymer. (Betyder: B kommer att få ärva ett par tidigare beställningar av parfymer av mig, ifall hon gillar någon av dem… Det kan också bli en del nyare sorter – jag har köpt dem helt osniffade så jag har ingen aning om hur de luktar! 🙄 )

Tydligen ska en ny, uppdaterad version av Saltkråkan spelas in. Varför det?

Missförstå mig inte, jag har inget emot uppdateringar av gamla filmer/ serier, men finns det inte andra (modernare) författare/ böcker att satsa krutet på? Nu minns jag inte särskilt mycket av Saltkråkan, annat än Tjorvens eviga ”Farbror Melker, vet du vaaad?” och Båtsman, som orsakade en (in-)avelsexplosion bland Sankt Bernhardshundarna.

Om vi ska hålla oss till Astrids värld finns andra som är omöjliga att uppdatera. Tänk er en uppdaterad version av Emil i Lönneberga; snickarboa för att undvika stryk är big no-no, istället får pappa gå KBT-kurs i att hantera sin impulsiva ilska. Eller Pippi Långstrump; socialtjänsten skulle få rycka in direkt efter första telefonsamtalet från Pryssiluskan. Djurens vänner skulle löpa amok och beslagta både häst och apa.

Även om nämnda serier/ filmer är minnen av min barndom, så förstår jag inte varför nutidens barn och ungdomar ska behöva ha samma minnen som jag har? Om det finns två versioner av Saltkråkan, blir det inte kulturkrockar då? Tänk er en modern variant, där alla ungarna sitter och grinar för att det inte finns WiFi. 😆 Hur ska min version av Saltkråkan kunna mäta sig med det?

Nåja, det finns annat att prata om. Jag började igår med ett mastodontarbete som kommer att ta mycket av min tid. Efter en hyfsad start, kom jag på att arbetet kan behöva stötas och blötas med mina medarbetare på vår APT nästa vecka, så jag inte gör fel från början. Det är enklare att rätta eventuella fel innan jag hunnit komma så långt in i arbetet. På sätt och vis är det en förnyelse av ett tidigare arbete jag nu ska göra, för att hålla mig till temat för dagen. 😉

Idag ska jag vara ledig efter lunch. Dels ska bilen få på sig sommardäcken, dels ska jag till frissan. Jag har laddad mobil med spännande ljudbok att roa mig med under tiden däcken byts ut. Hos frissan får jag lyssna på henne istället, men det är bara trevligt! Vi blir förnyade, bilen och jag; bilen nedtill, jag upptill. 😆

Så var helgen äntligen över, och jag är tillbaka på kontoret igen! OK, jag kanske tog i lite väl mycket där – det är ju trots allt måndag – men det är faktiskt trevligt att träffa andra människor IRL igen. 😉

Helgen har varit hur lugn som helst; jag, katten och TV:n. Jag grillade en av dagarna, så pass mycket att jag har till uppvärmning ända tills idag. Annars har jag inte gjort mycket, försökt få lite ordning i röran i köket – that’s all.

Farbror K ringde igår och kollade om jag fått några biverkningar av sprutan, men det har jag inte. Första kvällen kände jag att jag fått en spruta i armen när jag låg på den sidan, men det gick snabbt över. Nu känner jag ingenting annat än lättnad: snart kan jag träffa barnbarnen igen! 🙂

Enligt det jag läst mig till om vaccinet jag fått, så har jag drygt 80% immunitet tre veckor efter första sprutan, och sedan drygt 90% en till två veckor efter andra, så risken att bli sjuk i covid minskar betydligt. Visst kan jag ändå bli smittad, men jag får fortsätta att vara försiktig i umgänget med andra så ska jag nog klara mig.

Jag är ju tillräckligt folkskygg 😉 – med ett begränsat sällskapsliv – sedan tidigare, men nu kan jag snart börja besöka folk igen. Om de vill ha besök, förstås. Det är nog slut på mina oplanerade utflykter, då jag sätter mig i bilen och styr dit näsan pekar, för att till slut ramla in på en kopp kaffe hos någon bekant. Nu får jag börja ringa och kolla om det är OK att jag kommer förbi i förväg.

Nå, än så länge får jag hålla mig hemma, men har jag stått ut så här länge så klarar jag nog några veckor till. 🙂