Det snöar idag igen. Just nu bara lite, men tidigare var det rejäla mängder som föll – en stund, i alla fall. Jag gjorde en väldigt snabb och ytlig skottning av bron i morse (de stora isklumparna jag trampat fast sitter fortfarande kvar) och hoppas på blidväder så jag får loss det som fastnat ikväll. Om jag orkar skotta ikväll. 🙄
Det är konstigt att ett arbete som bränner ut hjärnan varje dag får kroppen att bli helt orkeslös? Jag har verkligen ambitionen att skotta snö och ta itu med tvätten, men väl hemma blir jag som en urvriden disktrasa och är hjärtinnerligt glad att jag har färdiga burkar med kycklinggryta i kylen. Mikron är min bästa vän just nu, vad gäller matlagning…
Som om inte allt annat vi gör är tillräckligt brådskande och i enorma mängder (ALLT måste vara klart på fredag), så undrade min chef idag vilket svar jag skickat på ett av hennes (!) mail. Självklart hade jag skickat rätt svar, jag kunde plocka upp det ur utkorgen och visa henne. Bitch! Det var dessutom inget viktigt, utan bara ”något hon funderar över”. Jagharintetidmedsåntjustnu! Funderingar tar vi nästa vecka, då allt lugnat ner sig.
Stressad? Vem? Jag??? You bet…
