Eller heter det ”mästarinna”? Näää, så säger man väl ändå inte? Jag ville bara meddela att jag är en riktig mästare på att skjuta upp handlandet! 😉 Planen var att handla direkt efter jobbet igår, men jag lyckades skrapa ihop födoämnen hemma, bara för att slippa fara och handla. Idag, däremot – nu MÅSTE jag…
Det märks att det är rötmånad. Igår var det både soligt, varmt och blåsigt, men tvätten jag hängde under lunchen var inte riktigt torr när jag tog in den på kvällen (innan nattfukten kom smygande). Luftfuktigheten är hög och allt är liksom klibbigt; golv, möbler, katter…
Det är också därför jag dragit ut på mathandlandet, vill inte ha en massa mat hemma som hinner bli dålig. Rötmånaden är inte vänlig mot den som storhandlar en gång i veckan, eller ännu mer sällan. Jag får nog ta två vändor denna vecka istället. Kanske en snabb runda under lunchen idag, med de viktigaste varorna för middagen, och sedan en runda till, närmare helgen?
Om måndagen var skutta-ur-sängen-känsla, så var tisdagen mera släpa-sig-genom-rummet-tröghet. I morse var jag lagom trög igen, så nu är det vanliga jobbläget uppnått. 😉 Det är inte så illa som det låter, det är inte jobbet som gör mig trög – det är de tidiga morgnarna, eftersom jag vänt på dygnet under ledigheten.
Nu börjar kvällarna mörkna igen, speciellt om det är mulet. Jag stretar emot så gott jag kan och undviker att tända lampor i största möjliga mån. En liten prydnadslampa på hallbyrån får lysa under nätterna, så jag inte trampar på (snubblar över) någon katt när jag går mot toaletten. Jag ska avvakta till i september innan jag tar fram fönsterlamporna igen, så är planen. Om det blir i början eller slutet av september återstår att se, men jag har en Plan. 😉
UPDATE
Jag hann handla på lunchen, bara en snabb sväng med det allra nödvändigaste, så jag skulle slippa fara ikväll. När jag var hemma och åt, kom en häftig regnskur, med lite åskmuller i bakgrunden. Inga blixtar syntes, utan bara lite muller. När jag ätit klart och gick ut på altanen för att röka, kom Siri och lade sig på mina fötter! 😯 Jag tror hon var rädd för åskan, för så brukar hon verkligen inte göra! (Hon har nog inte varit i närheten av mig under de få tidigare åskväder vi fått under sommaren.)