Det har blivit abrupt kallare, runt 10-11 grader, så jag tvingade A att stänga fönstren åt mig när han var förbi en sväng igår. Jag har myggnätsrullgardiner, och den i köket fastnar alltid i nedrullat läge. Jag lyckas aldrig få loss köksmyggnätet, men A kan knepet. 😉
I lördags var jag och fikade på caféet bredvid jobbet med sommarsvalorna A och T, och A hade med en present åt mig! 🙂 Den var så tjusigt inslagen (inte av henne, dock) så jag ville nästan inte öppna den, men gjorde det till slut. (Det var ett set med dusch- och doftgrejer.) De fick berätta om sina äventyr i Skottland – och jag blev ännu mer sugen att åka dit! Vilket år som helst… 🙄
Jag har gjort mer onlineshopping, dels ett par klänningar som förmodligen är för små eftersom jag upptäckte – efter att beställningen var gjord – att de kommer från Kina, dels en knallrosa hoodie i fleece. Perfekt för den här kylan, men det hinner väl bli varmt igen innan den kommer. Kanske.
Planen är att handla idag, men inte förrän efter jobbet. Det finns lunch hemma i kylskåpet, så jag klarar mig tills det är dags för middag. Jag höll förra veckans matsedel, få se om jag ids göra en för den här veckan också? Det underlättar när jag ska handla, och framför allt när jag drabbas av idétorka hemma vid spisen. Då är det bra att ha en Plan. 😉
UPDATE
Jag har ett antal bloggar jag följer, även om jag inte kommenterar särskilt ofta i någon av dem. Det är kul att följa andra (okända) människors öden & äventyr! Ibland förundras jag över varför jag egentligen följer vissa personer, då de aldrig skriver någon intressant (ur min snäva synvinkel sett, det är säkert intressant för den som skriver), men de gör väl som jag: skriver för att kunna kolla i efterhand vad man gjorde just den dagen, eller hur varmt det var, eller vad som helst. Det mesta jag gräver ur mig är ju bara bludder, men jag vill ha det så.
Flitiga läsare har för länge sedan insett att jag är en CCL (Crazy Cat Lady) som samlar på katter, dock inte levande (bara två för tillfället) utan som tavlor, kuddar, etc. Jag har hotat min kollega att ta min CCL-klänning (!) på jobbet någon dag, men problemet med den är dels att tyget inte är töjbart, dels att jag inte får vare sig upp eller ner blixtlåset i ryggen utan hjälp… 😳
UPDATE 2
Ibland blir jag så less på folk som inte förstår vad jag säger, bara för att de inte vill förstå. Just nu är vi två som jobbar på min avdelning, och en av min kollegas kunder ringer till mig gång efter gång (varje dag) fast jag varje gång talar om att det inte är mitt ärende, du får ringa kollegan. Jag har noll koll på vad som pågår i det ärendet, och blir inte hjälpt av att kunden talar om att ”men din kollega sa”… Ring till henne då! *gaahhh*
Jag behöver nog kaffe. Minst en stor kopp. 😉
Är det inte därför man läser bloggar. Att få en liten inblick i någons annans liv. De flesta liv är inte så himla intressanta. Inte ens de flesta kändisbloggarnas liv är så intressanta, men de är duktiga på att få det att se ut så.
Allting är ju relativt, och jag är ganska tråkig själv. 😆 Men det är som du säger, det är kul att få en inblick i andras liv & leverne.
Vad som är lite synd är att många jag brukade följa har slutat blogga. Förr fanns det ett större urval att kolla igenom, om man ville vidga sina vyer en aning. Jag vet inte, de kanske gått till Instagram eller TikTok, allihop? Då är jag tvärtom; har både Insta och FB men lägger sällan ut något där. Någon kattbild då och då, typ.
Det är i bloggen man kan följa mig bäst, förutsatt att man hittat mig. Eftersom jag är ”anonym” (om man hittar bloggen och känner mig IRL så ser man snabbt att det är jag) så delar jag inte ut bloggadressen till alla bekanta. inte nu för att jag skriver några hemligheter, men ändå. Alla behöver inte veta allt. Jag skriver inte heller om allt.
Samma här. Skriver inte. Tror faktiskt att många som började blogga trodde de skulle få massa följare och sedan när de inte fick det så slutade de blogga. Själv skriver jag mest för min egen skull. Vi ”slår upp” saker i bloggen. Att någon alls kommer och läser är mer en bonus. Jag började en gång i tiden för att få min mamma att använda datorn.
Haha – jag använde min blogg från början som en sorts dagbok jag inte ville att ungarna skulle snoka i! Numera är det mest för att kolla upp saker – vilket år bytte jag fönster? När kom första snön ifjol? o s v.
Jag har ett oerhört stort skrivbehov och drömmer om att en dag – efter pensioneringen? – bli författare. Tyvärr har jag slutat skriva sådant nu för tiden, utan behöver bara få bort lite skrivklåda i bloggen. Och i mail – det kan bli låååånga mail ibland. 😉