Så har mina kattspårare kommit! De ska laddas och jag måste köpa halsband att fästa dem i. Ni får säkert ny bild när spårarna är på halsbanden, kanske även på katterna. 😉 Det ska bli intressant att se dels hur det går för katterna att behålla halsbanden på*, dels hur spårningen fungerar.
Siri var verkligen på kelhumör igår! Hon lindade sig runt benen på mig och ville bara bli kliad hela tiden. Överallt och ingenstans samtidigt. Faktiskt hoppade hon upp på mig och trampade runt länge och väl (hon gillar att knåda degen 😉 ) innan hon till slut lade sig, bara för att efter en stund börja glida iväg, så hon fick hoppa ner. Det är typiskt henne – hon lägger sig, men inte på det optimala stället, utan efter en stund börjar hon sakta men säkert glida ner. 😆
Sigge kom också in ett par timmar och vilade inomhus, men snart var han igång med att peta mig på tårna – hans signal att han vill gå ut. Siri stannade kvar inomhus tills i morse, men när jag for till jobbet var båda utom synhåll. Däremot hörde jag skatorna ha ett förskräckligt hallaballoo ett par kvarter bort, så jag misstänker att någon katt var inblandad. Kanske inte någon av mina, men risken var stor.
Katterna är ett trevlig sällskap, och alla katter jag haft har haft olika personligheter – även om de (av en slump) haft samma namn. (Jag är ju inne på min andra omgång av Sigge och Siri.) Den Siri jag har nu, tex, är mycket mer pratsam än den förra Siri. Igår kom hon skrikande över gräsmattan, hon skrek så pass att jag snabbt stängde altandörren för att hinna kolla om hon bar något byte med sig. Hon låter ”miiiiauu” medan Sigge låter ”meoww”. Dessutom brukar Sigge prata åt mig från under altanen, jag hör tydligt att det är han som säger ”meoww” eller ”mrrpp”, sådär som bara katter kan låta. 😉
UPDATE
Sigge är en riktig liten ligist! 😆 Siri låg lugnt och sov på altansoffan med svanstippen lätt hängande utanför kanten. Självklart var Sigge tvungen att hugga tag i den och försöka dra in den under soffan när han såg den hänga där. 🙂 Siri vaknade, helt förvirrad, och kunde inte förstå vad som hände med svansen eller varför – hon kunde inte ens räkna ut att Sigge var inblandad!?! Till slut lugnade alla ner sig, så jag kunde fara tillbaka till jobbet efter lunchen. 😉
*) Jag minns en katt jag hade för många år sedan, en liten svartsmoke som hette Tusse. Han tog av sig alla halsband jag försökte sätta på honom – oavsett typ och modell. Jag satte på honom nytt halsband, han gick ut, och när han kom hem var halsbandet borta. *suck* Till slut gav jag upp och han fick vara naken. 😆