Det blev en ny perkulator igår, så mitt livsviktiga morgonkaffe blev bryggt i morse. Dagen är räddad! Kanske inte så mycket för mig, som för mina medmänniskor… 😉 Nu har jag äntligen använt upp presentkortet jag burit med mig, och jag hoppas evinnerligen att jag inte får ett i år igen!*
Jag har t o m tagit med den sista godispåsen jag hade kvar efter Halloween, för andra anställda har kommit på idén att ta hit det överblivna godiset och bjuda bort det, istället för att ha det kvar hemma (när man försöker gå ner i vikt). När jag går ner med min lunchburk till kylen, ska jag tömma påsen i Den Allmänna Skålen. 🙂
Dagens väder är frost och en aning halt på sina ställen. Jag slog igång värmaren till bilen redan igår kväll, ville inte upprepa gårdagens fadäs med igenfrostade rutor, men tog inte med värmarsladden till jobbet.** Det blir intressant att se om frosten lagt sig på rutorna när jag ska åka hem.
Jag pratade med A igår och frågade om han varit i L för studier under dagen.
-Nej, men i K på praktik, svarade han.
-Vad? Du skulle ju inte på praktik förrän i… november… 😳
Gissa vem av oss som glömt att det är ny månad? 😆 Ja, ja. Det är inte första gången jag är fel i tiden. Som tur är har inget av mina barn ärvt den förmågan, såvitt jag vet. Det räcker så bra med en virrpanna i familjen. 😉
*) Visst tycker många att det är trevligt att få ett presentkort på några hundra i julklapp, men inte jag. Hos mig kan det bli liggande tills det blivit för gammalt 😯 – presentkort är inte min grej, helt enkelt. Inte att få, men däremot kan jag ge.
**) Jag är i valet och kvalet om jag ska köpa en till (lång) sladd, så jag alltid har en i bilen plus en hemma. Det tål att fundera på – det finns kanske fler ställen och tillfällen där jag kan behöva ha med mig en sladd.