Jag blir mer och mer tant i mitt tyckande och tänkande. Det hjälper inte att kämpa emot, den dagen kommer tydligen för oss allihop – förr eller senare.
En sak som triggar igång tanten i mig är särskrivningar. OK, det är inte bara tanter som blir irriterade över särskrivningarna, men många som skriver Viktiga Dokument låter dem* slinka igenom alldeles för lätt. Jag hoppas att det bara är jag som tappar tråden vid läsandet av Viktiga Dokument när de är felstavade eller särskrivna – för då slutar min hjärna läsa och börjar söka fler fel istället, oavsett vad som står skrivet. Är det likadant för er?
På tal om skrivande; hur står det till med skrivstilen i skolorna idag? Får de lära sig skriva skrivstil numera? Jag är inte helt säker, för om jag ser till den yngre generationen (speciellt dem som står mig själv närmast) så har jag aldrig sett dem skriva skrivstil. De textar sina namnteckningar. Jag får väl vara glad så länge de inte gör det med enbart versaler…
Jag hatar när folk säger ”interjuv” istället för ”intervju”, eller ”situationstecken” istället för ”citationstecken”, ”trippelmätare” istället för ”trippmätare”… (Men det har jag nog nämnt någon gång tidigare? Eller minns jag fel? Nåja, det blir väl en favorit i repris.)
Haha! Jag blev uppringd av en telefonförsäljare för ett par månader sedan. Han lyckades uttala BÅDE mitt förnamn (som inte är på något vis ovanligt) och min bostadsort fel. Så mycket har jag inte skrattat på länge! 😆 Låt mig säga som så; det blev ingen affär. Stackaren. Han sitter säkert fortfarande och funderar över vad som var så roligt. 
[tags]tant, särskrivning, skrivstil[/tags]
*) Särskrivningarna, inte tanterna. 😉
