Tillbaka på jobbet ser jag att inget ändrats, men det hade jag inte väntat mig heller. Jo, kanske en sak: hissdörren. Den säger fortfarande ”skronk” varje gång den öppnas eller stängs.
På tal om hissar/ trappor, så har jag bott och kursat två dagar på ett väldigt fint gammalt hotell; snyggt, rent, god mat – men trappor åt alla håll och kanter. Frukosten serverade på en ”mellanvåning” som inte gick att ta hiss till, så jag har fått min beskärda del av trappklättring. Inte nog med att det var ett par extra trappsteg här och ett par extra trappsteg där, på väg till/ från frukosten, det fanns bara ledstänger i de ”stora” trapporna. 🙁
Jag hade dessutom oturen att få ett rum med förhöjt badrumsgolv, så jag var tvungen att lämna lyset tänt där inne under natten, då steget upp till badrumsgolvet annars blivit en perfekt snubbelfälla. Toaletterna i konferensdelen hade också trappsteg – inte in i båsen, men in i det yttre rummet, där kön bildades. Inte kul för mina knän, men annars var boendet/ kursen bra! 🙂
Eftersom jag körde själv, tog jag en garageplats för bilen också. Att ta sig in var en historia för sig, men att ta sig ut därifrån… 🙄 Jag har lämnat ett bomärke efter mig på garageväggen, ritat med metallicblå billack, eftersom jag fick fixa och trixa en lång stund för att ta mig ut från själva parkeringsrutan och missbedömde avståndet till väggen. Sedan tog jag mig ut utan större problem. 😉
Som tur var, stannade jag till på macken en liten bit från hotellet, för att köpa spolarvätska ”för säkerhets skull”. Jag fick faktiskt stanna och fylla på spolarvätskan efter vägen, då det var fuktigt på asfalten, vilket gjorde att alla omkörande bilar murade igen min framruta.
