Jag slås ibland av hur ensamma många människor egentligen är.
I en del fall är det självvald ensamhet, i andra fall kan det vara påtvingad. Den påtvingade ensamheten kan i sin tur bero på olika orsaker (blyghet eller mobbing, t ex). Det är rätt intressant, när man börjar fundera på varför saker och ting är som de är.
Är X ensam för att h*n är för blyg för att ta kontakt med andra människor, eller kan det vara att h*n tycker att andra människor inte är intressanta, inte uppfyller de krav h*n kan tänkas ställa på de som ska räknas som vänner?
Att man numera, via Facebook, kan räkna sina vänner, gör inte saken bättre. Är det större status att ha 375 ”vänner” på FB än att ha en nära vän i verkligheten? Trots allt är det en konstgjord värld online, glöm inte det.
Precis som den här bloggen.
[tags]ensamhet, vänner, Beatles, Eleanor Rigby[/tags]
Hm. Facebook för mig är kanske inte riktigt som vad det är för andra. Man bestämmer själv. Jag har få ”vänner” där. Vet inte varför benämningen är friends. De jag har som vänner är tidigare arbetskamrater, skolkamrater och långväga vänner. Människor som jag irl varit väldigt förtroliga med men där geografisk spridning gör FB till ett fungerande alternativ. De jag inte lägger till som vänner är familj, släkt och nuvarande arbetskamrater. Dels för att jag är lite mer privat på FB samt att jag har kontakt med dem på annat sätt i vardagen. Under några år räknade jag bort FB helt, men ser nu när hypen avstannat att det fyller en viktig funktion. Inte p.g.a. ensamhet, utan p.g.a. geografiska avstånd till människor jag gillar.
Åh, jag kanske måste gå med så du kan adda mig? *hoppfull* Nej, förresten, jag terrar dig hellre live.
Måste det ena utesluta det andra? 😈
Inled mig icke i frestelse! Jag hör fortfarande till gruppen Våga-vägra-Facebook.
Jag har drivit det till sin spets och är med i gruppen Våga-vägra-vägra-Facebook.
Tänk så mycket personliga mess du missar från mig genom att inte vara med. I dag har jag t.ex. skrivit om min 7-Eleven-boyfriend (har ingen bättre benämning) och vad jag fick för rabatt där i dag. Nu får du aldrig veta vad jag fick billigare. Nu får du allt våndas. Nu ångrar du dig väl bittert? 🙄
Hmmmm… Jag har visserligen minne som en guldfisk, men är det inte kaffet du brukar få rabatt på? 😎
Han sa:
– Du kan inte få rabatt i dag. Därför slår jag in att du får betala för en liten kaffe.
Jag hade köpt en stor kaffe. Hade jag köpt bulle till kaffet hade jag fått den gratis (bullen alltså).
Äsch, nu fick du ju inte leva i ovisshet. 😥
Oj, du ”råkade” berätta! 😉
😯 Nu är den röda hornankan tillbaka? Var du inte nöjd?
Det är din cach som spökar. Jag är svartvit och hornbågad. Jag vågar inte ha röda ankan, är rädd för varomärkesintrång nu när Anna trätt in på arenan.
Varuuuuumärkesintrång. Bara testar. U verkade ha skrivit o av någon outgrundlig teknisk fadäs som jag inte förstår.
Erkänn! Du slant med fingrarna på tangentbordet! 😈
Det stämmer, förresten. Du har foto på hemmadatorn, det var jobbdatorn som spökade.