Jag har intagit kontoret idag igen! 🙂 Visst är det skönt att jobba hemma, men jag saknar snacket med kollegorna, ljudet av andra människor som rörs i korridoren. Nu har jag i o f s suttit med näsan i datorn hela tiden jag jobbat hemifrån: skrivit, skrivit ännu mer, börjat om, skrivit… Då var det skönt att få sitta ostörd, då jag väldigt lätt tappar tråden. Det är på både gott och ont att jobba hemifrån.
Snart upphör FHM:s (?) rekommendation om att jobba på distans, men jag kan inte tro att arbetsgivare tvingar folk tillbaka till kontoren på heltid igen? Hos oss har vi ”skrivit på” att vi får jobba hemifrån i den utsträckning vi själva väljer fram t o m 31 oktober, så vi får en extra månad att fördela vår tid mellan hem och kontor. Jag har svårt att se att vi inte fortsätter med distansarbete (åtminstone delvis) i fortsättningen, även om det är upp till var och en att besluta. Arbetsgivaren har ju nu sett att arbetet blir utfört även om vi inte är på plats på kontoret varje dag.
Att köra möten/ träffar/ utbildningar via datorn är ju himmelskt! 🙂 Jag har själv passat på att gå några (fack-) utbildningar under hemmajobbdagar. Ofta hålls de i Stockholm*, och det är bökigt för mig att åka dit. Måste starta dagen innan (för att slippa ”fakirflyget” kl 06, vilket gör att jag måste åka hemifrån senast kl 04…), ordna kattvakt, packa väska, m m. Att gå kurs hemifrån gör livet så mycket enklare. Enda felet är att det inte blir det nätverkande under fikarasterna, som vi annars har, när alla är på samma plats.
Det bästa med Teams/ Zoom/ Skype/ whatever är att jag kan stänga av kameran och/ eller ljudet om jag inte vill vara med i bild. 😆 Andra deltagare kanske inte vill se mig dricka kaffe, äta/ fika, peta näsan, klia katten, etc. Per-fekt! 🙂
*) Vårt distrikt är ihopklumpat, typ ”hela Norrland plus Stockholm”, vilket gör att kurser, utbildningar och träffar oftast blir i just Stockholm.
