Wo-o-ow! *gör vågen*
Jag fick välja mellan att bli bjuden på oxfilé imorgon, eller kalkon på lördag. Självklart valde jag kalkonen, för det är inget jag lagar själv. (Oxfilé dyker väl inte alltför ofta upp på middagsbordet i Snigelskalet heller, men när jag nu fick välja.) För att ta kål på en helstekt kalkon måste man vara många, annars får man äta kalkon till döddagar.
Första året i vårt hus på landet, födde M och jag upp höns och ett par kalkoner* som slaktades när hösten kom. Den ena kalkonen gav vi åt en av hans bröder med familj, den andra (den mindre) behöll vi själv, för att tillaga till jul. Det är så länge sedan, så jag minns inte hur det smakade, men jag vill minnas att vi åt kalkon på längden och tvären tills vi ledsnade och slängde bort det som var kvar.
Sedan dess har jag bara någon gång smakat skivad kalkon som smörgåspålägg, så det ska bli intressant att se vad syrran får ihop av kalkonen. Det blir säkert gott!
[tags]kalkon[/tags]
*) Han lurade mig, och sa att de två bruna kycklingarna var bruna höns. Så småningom insåg jag att de var kalkoner men då var det för sent att lämna tillbaka dem.
