Jag vill inte vill inte VILL INTE städa, men nu måste jag ta itu med röran. Tack och lov är det perfekt städväder: lite sol, lite moln, lite blåst, men inget regn.
Eftersom städning hos mig oftast börjar med rensning av diskbänksskåpet, så svär jag över mig själv den här gången också. Varför i all fridens dagar väntar jag så länge med att köra bort burkarna som samlas i skåpet?
Jag har – i ett ögonblick av klarsyn – köpt en trådkorg att samla tomburkar i, så de inte rullar ut genom skåpdörren varje gång jag öppnar den. Om jag skulle ta ut korgen när den är full så skulle jag få ut alla burkar samlade och lätta att lyfta upp på bänken för sortering. Men, nej, jag överfyller den å det grövsta så jag får krypa in i skåpet för att komma åt allt som fallit bakom annat som förvaras där.
Tidningar är en annan historia, eller pappersinsamling över huvud taget. En prydlig påse på soffan, som snabbt omringas (!) av högar med osorterat papper som måste gås igenom innan jag slänger det. Högarna uppstår vid snabbrensning av bordet, där högarna annars ligger. Jag måste ändra mitt beteende: 1) sortera undan 2) på rätt ställe 3) direkt.
Kökssoffan är en historia för sig… Varje gång jag rensat av den, lovar jag mig själv att den aldrig ska fyllas med skrot igen – och vad händer? Jo, precis. En sak smyger sig försåtligt dit, i väntan på att bli placerad på rätt plats. Så landar fler och fler saker på soffan, och till slut är det en enda röra på sofflocket igen. Numera kan jag inte skylla på juniorerna, heller.
Så här ser kökssoffan ut när den är rensad.
[tags]städa, rensa[/tags]
