Med tanke på hur nostalgisk jag blev häromkvällen, då jag – i mailen – fick gamla foton föreställande mig själv av en bekant, så känner jag för att utveckla det hela lite mer. Jag snöade in lite på hur det var på Den Gamla Goda Tiden, men det finns en annan sida av nostalgin också.
Jag ser på fotona och inser att den flickan finns inte mer. Hon är borta sedan länge. Då, när jag var ung, låg hela livet framför mig som ett oskrivet blad. Inga bekymmer tyngde mina axlar, världen låg redo att ta emot mig! Jo, tjena.
Det är en fråga om att bli vuxen. När man är tonåring verkar allt så lätt, och världen är antingen svart eller vit. I takt med att man växer och utvecklas, hittar man alla gråskalorna däremellan – på gott och ont.
Allt är inte vad det ser ut att vara, även om man gärna vill se ungdomstiden genom rosafärgade glasögon. Det var inte bara roligt att vara ung. Att ha känslor som svallade åt än det ena, än det andra hållet. Man var alltid 200% engagerad i något och det fanns alltid något att uppröras över.
Jag skulle inte vilja vara tonåring igen. OK, kanske förflytta mitt mogna jag till min tonåriga kropp, även om det skulle kännas väldigt bakvänt. Men jag kan ju allltid säga att jag ser ut som sjutton, så är det upp till dig att bedöma vad jag menar med det… 😉
[tags]nostalgi, den gamla goda tiden, tonåring, vuxen[/tags]
