Idag hade jag en gäst på middag. Rättare sagt, ringde jag och väckte (?) min fadderperson* S i morse och tyckte att hon kunde komma till mig efter skoldagens slut. (Hon går skola mån-ons och har språkpraktik tor-fre.)
Vi gick och handlade tillsammans, för jag hade planerat fiskgryta/-soppa till middag. Sedan gick vi till mig och skalade, strimlade och hackade av hjärtans lust, medan vi småpratade. Eller, det var väl jag som pratade mest (surprise, surprise, liksom) men vi förde i alla fall ett samtal.
Maten blev klar, och vi åt middag tillsammans. Sedan satt vi och pratade – och kliade en Mycket Kelsjuk katt – en stund, innan S gick hem till sig. Froppisen gillar verkligen att få hur mycket uppmärksamhet som helst…
– Oj, råkade du ha kameran framme? frågade linslusen och ställde sig i profil.
S hade, trots sina knappa tillgångar, köpt en blomma till mig. Dels som tack för att jag bjöd henne på middag, dels som tack för julklappen jag gav henne. Jag blev så rörd – det hade jag inte väntat mig.
[tags]middagsgäst, fisksoppa, kattracka, blomma[/tags]
*) Jag skulle nästan kunna kalla henne ”fadderbarn”, för jag är gammal nog att vara mamma åt henne. Samtidigt är hon ändå en vuxen kvinna, så jag kan inte kalla henne ”barn”.