Ibland känner jag mig så tråkig att klockorna stannar runt omkring mig. 🙄
Jamen; jag jobbar-äter-sover-jobbar-äter-sover och inte mycket mer. Då och då handlar jag mat, då och då åker jag någonstans (nära eller längre bort). Fritiden ägnas åt TV, dator och böcker (att läsa eller höra), de stunder jag är vaken.
Jag traskar på i samma gamla hjulspår och kan inte ens hitta på något roligt jag skulle vilja göra, inom rimlighetens gräns.
Men sedan tänker jag efter och kommer fram till att livet inte är så trist ändå! Ta bara som exempel helgen som varit: jag har ”inte gjort något särskilt”.
- Ändå har jag hunnit besöka min bror med fru, för att äta surströmming med dem.
- Farsan har fått besök av mig, då vi fikat tillsammans.
- Min dotter har varit hem en sväng, visserligen för att träffa kompisar, men hon hann se mig lite grann också. 😉
- Jag har hälsat på mina schweiziska grannar.
- Sonen fick en födelsedagsmiddag på favoritmatstället, tillsammans med dottern och hennes kompisar, som var där när vi kom dit.
- Tvättstugan har varit bokad och användes (men jag har inte vikt tvätt)…
Se där! Jag har visst gjort något särskilt! 😛 Jag kanske inte fick klockorna att stanna – den här helgen, i alla fall.
Samtidigt som ”det inte händer något” kan jag ta mig tid att njuta av de små sakerna i tillvaron. När jag håller på med tvätten och doften av sköljmedel slår emot mig när jag öppnar källardörren, istället för den vanliga unkna källarlukten. Diskstället fullt med gnistrande ren disk. Nyskurad orörd kattlåda. Se flera avsnitt på raken av någon inspelad favoritserie på TV (gärna kombinerat med tvätten, då jag pausar TV:n och byter tvätt mellan avsnitten).
[tags]tristess, tråkigt, vardag[/tags]
