Jag är dålig på att äta frukost. Helst ska jag ha varit uppe och igång ett par tre timmar, innan jag alls kan tänka på att få i mig mat, så på vardagarna blir det ingen frukost – bara svart kaffe, rätt upp och ner.
Nu har höstsöndagen lagt sig som ett grått täcke runt Snigelskalet och alla är lagom trötta. Jag har varit uppe ett tag, hunnit dricka det svarta kaffet och släppa in samt utfodra ett par fuktiga kattdamer som inte fått någon mat eller värme på flera veckor. Kattombudsmannen är kontaktad. Nu börjar jag känna en längtan efter frukost. Rättare sagt: ge mig maaaat!!! Kaffet har gröpt ur ett stort hål i min mage, som behöver fyllas.
Eftersom mitt hembiträde (hon som även tjänstgjorde som kock och trädgårdsmästare) har slutat, så är det märkligt tomt i kylen. (Hon kanske kommer hit och äter, även om hon slutat jobba – hembiträdet?) Jag funderar som bäst på hur jag ska få ihop en frukost (eller någon sorts mat) av det som finns där, men det löser sig nog. Allt i kylen är ätbart, så det går att fixa ihop nya kombinationer enligt devisen: ”allt blandas ändå i magen”… 
[tags]söndag, frukost, svammel[/tags]
Sätt tvätterskan på nya uppdrag.
Hon vägrar vara hembiträde, tyvärr. 😉