Det är lustigt. Under kvällar och helger, då jag har gott om tid att skriva inlägg om allt möjligt, drabbas jag av akut skrivkramp. Eller idétorka, kalla det vad ni vill. 😕
Jag drabbas jämt av små snilleblixtar som ger blogglust, men innan jag kommit så långt att jag sätter mig vid datorn är både snilleblixt och blogglust borta. Livet med en blogg är inte lätt, speciellt inte när man hållit på så länge som jag har gjort*. Allt jag gör/hör/ser/upplever är ämnen till blogginlägg och min första tanke är alltid: – Kan jag blogga om det här?
En del nya läsare har tillkommit under åren, medan andra har fallit bort. Precis så ser det ut i listan med bloggar jag själv följer; då och då rensar jag bort de jag anser inte är intressanta längre. Ibland börjar man följa en blogg, som sedan utvecklar sig till något helt annat än det man fastnade för från början. Ibland slutar någon skriva, av en eller annan anledning.
Själv kan jag inte sluta skriva! Att skriva är som att andas för mig – helt otänkbart att sluta med! 😉 Vad som hänt, i takt med att mitt bloggande ökat, är att mitt skrivande-för-byrålådan helt stannat av. Det verkar som att jag behöver uppnå min dagliga dos – och sedan blir det inte mer. Den där boken jag alltid tänkt skriva blir aldrig av.
Men, på sätt och vis så är ju den här bloggen en roman: följetongen om mitt liv! OK, jag skriver inte om allt, men det skulle jag inte göra i en ”vanlig” roman heller. Ni som läser får dessutom nöjet (?) att följa skapandet i direktsändning! 😆
Nu tycker jag att ni som orkat läsa ända hit fyller i enkäten i högerkolumnen. Det tar inte lång tid: ett par klick, bara, och sen får ni surfa vidare.
[tags]blogg, bloggande, bloggtorka, skrivkramp[/tags]
*) Jag har faktiskt glömt när jag egentligen börjat blogga, men det var i början av det här århundradettusendet – någon gång mellan 2001-2003 skulle jag tro.
Då använde jag ett, av flera kommande, gratisställe som jag sedan vandrade vidare ifrån. Bytte bloggadress några gånger. Det enda som följt mig genom åren är faktiskt snigeln. 😉
Egen domän sedan ett par tre år, där jag kraschat bloggen några gånger (t ex vid uppgraderingar) så jag tappat det jag tidigare skrivit. *rycker på axlarna* Ingen större förlust.
Jag fyller ju på med mera svammel allt eftersom. 😉
Det är väl den gamla dagbokn man för över hit Det är ju väldigt praktiskt. Man behöver bara skriva, inte lagra. Och det finns alltid någon som tar en backup.
Och det är så himla enkelt och roligt att blogga! 😀
Ha ha! Jag håller med. man kommer på massa saker under dagen, men när man väl sitter där är man helt tom.. =P
Hittade hit via bloggtoppen.se. Gillar din blogg, och dina kissemissar! Avtrycka v kattrumpor, haha! kul!
Kram på dig!
Du har missat det bästa, men jag har det inte (ännu) på bild: gamlingen brukar leka djupfryst köttbulle! 😆