Författare: * Snigel *

Jag började semestern med att se tvätt torka.

Det var ungefär den verksamhetsnivå jag var på i lördags, då luften var varm, fuktig, stillastående och tung. Som tur var, hann jag rusa ut för att ta in den nödtorftigt torra tvätten innan åskvädret slog till, med våldsamma skurar i dagarna två. (Inte åska hela tiden, bara häftiga skyfall.)

Söndag var också en lugn dag, men måndag blev desto rushigare; jag har varit till barnbarnen! Det var dags för sängen, som farföräldrarna och jag beställt, att levereras – och B jobbar ju hela sommaren. Jag hade lovat att komma och ta emot leveransen, så jag har legat och läst mobilbok på soffan hos B hela dagen, istället för att göra det hemma. Stor omväxling! 😆

Det var fint väder idag; soligt men inte för varmt ändå. Nu tror jag det blir sämre väder, fram till midsommarafton då solen kommer tillbaka igen, så jag planerar innesysslor de närmaste dagarna. Jag kommer alltså att ligga inne på soffan och läsa, istället för ute på altanen, om det blir för kallt och blåsigt. 😉

[tags]semester, åska, barnbarn, läsa[/tags]

Min avdelning smet från jobbet igår och åkte på utflykt till Fallet, där vi ägnade oss åt verksamhetsplanering i skön miljö. Jag har ju för avsikt att varje sommar åka upp till Fallet minst en gång, men jag tror det blir fler gånger den här sommaren. Vi får väl se, det beror på vad mer jag tänkt hinna göra under semestern.*

Under planeringsdagen kom vi på att köra ”dresscode randigt” idag, och av en ren slump var vi alla svart- och vitrandiga på tvären när vi möttes i morse! OK; någon var kanske mörkt marinblå i randningen, istället för svart, men det var väldigt väl synkroniserat! 😆

Jag menar, t ex jag har ju röd-, rosa- och orangerandigt att välja på, förutom det svartrandiga, och jag vet fler som ofta har andra färger än svart i ränderna. Nu hade vi olika bredd på ränderna, men alla var – som sagt – väldigt matchande med varandra.

[tags]utflykt, planering, dresscode, randigt[/tags]

*) Visst kan jag åka dit utan att ha semester, Fallet finns ju där hela året, men det är trevligt att äta/fika i restaurangen (som stänger när det blir höst).

Jag äter inte glass så ofta.

Förra sommaren köpte jag en Mövenpickglass, täckt med vit choklad och bärbitar (jordgubbar eller hallon, minns inte vilket) som var jättegod. När jag handlade igår, plockade jag en likadan ur glassfrysen bredvid kassan, och tänkte inte mer på det (annat än att hinna hem snabbt i hettan, så inte glassen skulle smälta för mycket).

Kom hem, slängde in varorna i kylen, slet av pappret från glassen och rusade ut på altanen. Satte mig ner och bet en stor tugga av glassen – men något var fel?!? Sådär ska inte bär smaka!!!

In igen och läste på glasspappret: maple walnut… Det var vit choklad och valnötter! Inte undra på att de förväntade bären smakade konstigt! 🙄

[tags]glass, Mövenpick, förväntan, valnöt[/tags]

Jag köpte en poncho redan förra sommaren/ hösten (minns inte exakt när), med planen att använda den istället för kofta när jag gick ut och rökte. Nu blev det inte så; den hamnade på kökssoffan, annat hamnade ovanpå den, och vips var den borta ur mitt medvetande.

Nu har jag hittat ponchon (lyfte på ett par ihopvikta gardiner…) och börjat använda den! Inte nog med att den faktiskt är både snygg och varm (trots att den är v-ä-l-d-i-g-t glesstickad), den får mig att känna mig som ung på nytt!

När jag var liten flicka, hade mina föräldrar med sig en blå poncho åt mig efter en resa till Kanarieöarna. Den var av ganska tjockt tyg, mörkblå med ljusare blått/ turkost mönster, fransar och knytsnören med tofsar vid halslinningens sprund.

När jag så småningom ledsnade på ponchon, har den vandrat runt bland släktens barn, och nu vet jag inte var den håller hus. Den kanske inte lever längre? Annars var den väldigt praktisk som lekplagg; one size fits all – förutsatt att man inte är för tjockskallig.

Tänk vilka minnen som dyker upp när man minst anar det!

Varför jag alls kom in på det här med poncho, var just one-size-fits-all-konceptet… Jag råkade ut för en riktig fadäs igår när jag skulle hem efter jobbet. En annan bil stod parkerad alldeles för nära min förardörr – jag slapp inte in i bilen! 😳

Trots att jag försökte tränga mig igenom den smala springan, gick det inte alls.* Jag kollade med några damer som satt och åt vid en uteservering strax bredvid, om det var deras bil, men det var det inte. Däremot erbjöd sig en av dem att prova om hon slapp in i min bil, så hon kunde backa ut den från parkeringen – och det lyckades!

Vilken tur jag har så snälla och hjälpsamma medmänniskor!** 🙂

(1. Jag tog mig hem och kunde fundera på hur fet jag är i lugn och ro, hela kvällen. Nej, det var ingen som sade något om min vikt – annat än jag själv, åt mig själv. Och då kom jag ihåg det Perfekta Plagget som passar alla – oavsett kroppsform.)
(2. Det kan också ha betydelse att jag lyssnar på en bok, där en kvinna försöker trycka ner en annan/ visa sin makt genom att kritisera hennes kropp, frisyr, klädstil, etc.)

[tags]poncho, barn, klä ut sig, one size fits all, parkering[/tags]

*) Jag hade inga betänkligheter mot att trycka ett eventuellt märke från min förardörr på sidan av den för-nära-parkerade bilen, eftersom den redan hade en lång repa/ inbuktning efter hela sidan. Måste ha kommit för nära en stolpe eller något.

**) Ja, inte den personen som parkerade in mig, förstås. Den hade jag gärna TALAT MED STORA BOKSTÄVER åt just då. Nu har jag lugnat mig. En aning.