Kategori: Allmänt

Jag är lite smått morbid ibland, och roar mig med att kolla igenom dödsannonser. Där kan ett eller annat guldkorn dyka upp, t ex i fråga om trevliga dikter att använda vid behov. Ibland hittar jag annat också…

Ofta hittar jag samma annons två gånger, beroende på att den publicerats i båda länstidningarna. Ibland gör jag mer ovanliga fynd, som den gången jag hittade samma person, men två helt olika annonser. Inte ett namn överensstämde (annat än på den avlidne, förstås). Där misstänker jag en schism mellan ”gamla” och ”nya” familjen. Så småaktigt, men vem är jag att döma?

Det verkar kanske som att jag är fokuserad på döden just nu, men jag håller på att samla mig inför ”the talk” med min gamla farbror. Jag ville inte börja igår, då han fyllde år, men nästa gång jag far dit får jag ta med block och penna. Jag har redan räknat ut vilka av mina kusiner jag ska meddela, som i sin tur får meddela sina syskon, när den dagen kommer.

Problemet är den kvinnliga kusinen, som är gift – och jag har inte en aning om vad hon heter i efternamn.* Jag kan förstås använda någon av hennes bröder istället – deras efternamn kan jag – men hon är den jag upplever som starkast i syskonskaran, som kan och orkar styra upp det hela från deras sida.

För att byta ämne, så steker solen verkligen idag! Jag lämnade jackan (koftan) hemma efter lunchen, men får då istället fumla med nycklarna i handen/ handväskan, då min klänning inte har fickor. Sååå irriterande! 👿

Jag visade för ett tag sedan de kläder jag beställt, varav en svart klänning med fickor! 🙂 Tyvärr sitter fickorna ordentligt långt ner, och tyget är oerhört stretchigt, så om jag stoppar något tyngre än en post-it-lapp i fickan så hamnar fickan nere vid knäna, och jag får ”fiska upp” klänningen för att nå ner.

Klänningen är snygg, så jag behåller den – men låter bli att stoppa något i fickorna. Man kan ju inte få allt som man vill. 😉

---

*) Givetvis vet jag vad hennes man heter – i förnamn. Det har aldrig fallit mig in att behöva hålla reda på vad de heter i efternamn, då t ex julkort bara signerats med förnamnen, och då vet vi i familjen vilka det är. Jag skickar (eller får) inga julkort själv, det är i så fall morsan som skött det på den tiden hon orkade.

Det blev 89-årskalas för mig igår, samt för A som jag inkallat. När farbror K fyller år måste vi fira – vem vet om han får fira ännu en födelsedag? Anyway, det bjöds på tårta (prinsesstårta från konditoriet bredvid mitt jobb) och kaffe, och så satt vi länge och samtalade om smått och gott vid fikabordet.

K:s kusin M, som bor på en annan avdelning på samma äldreboende, kom vankades med sin rullator. Hon är 92 år, snart 93! En riktig krutgumma som har både ben och hjärna och sitt goda humör i behåll. Annars brukar det – tyvärr – vara så att om benen funkar så hänger inte huvudet med eller tvärtom.

Jag hade tagit ledigt från jobbet hela måndagseftermiddagen och det verkar som att de andra på jobbet klarat sig utan mig de timmarna. 😉 Ingen ser särskilt utsjasad ut idag. Annat än jag, då, men det är ju min vanliga uppsyn. Speciellt på jobbet. 😆

UPDATE
Det är roligt nästan jämt. Speciellt när jag idag – nästan framme i september – får veta att jag använt fel veckolista sedan i maj. Jaaa-happ. Det är bara att rätta bakåt i tiden. Hur okul som helst, men det är åtminstone inte mitt fel. Det är ändå jag som får rätta felet?!? 🙄

Jag har glömt att ge er dagens väder: soligt och förhållandevis varmt! Just som jag hunnit ställa om mig till varmare kläder kommer en sista omgång av sommaren, men bara ett par dagar. Hösten är på stark frammarsch här.

På altanen har det så smått börjat virvla gula björklöv när det blåser. Gräsmattan är nog friserad för sista gången den här säsongen och blommorna på altanen har inte lika mycket knoppar nu. Nåja, det är ju tidens gång. Jag får vara glad så länge det inte är frost.

Jag var till A och födelsedagsfikade igår. Hans kompis P var också där, och andra kompisar hade varit där under dagen. Det var jättekul att sitta och surra med killarna, men när det började skymma åkte jag hem. Jag ville prova om jag lyckats slå igång garagelampan på morgonen!

Nu, när kvällar och nätter börjar bli mörka (och oknytt börjat röra på sig…) har jag slagit igång utebelysningen. På bron tänds lampan när det skymmer, men på garaget är det både rörelse och skymning som gäller för att få igång lampan, vilket innebär att det är omöjligt att kolla om lampan funkar under dagtid.

Jag hade förstås slagit av (istället för på) lampan igår morse, men det var snabbt åtgärdat! Jag fick t o m prova rörelsedetektorn en extra gång innan jag gick och lade mig, eftersom jag glömt mobilen i bilen. Alltså, fatta skräcken: jag sökte överallt inomhus och började fundera att jag kanske glömt den hos A?!? 😳 Men, som tur var fanns den i bilen – jag slapp köra hem till Byn ännu ett varv.

Jag har dåliga extralysen på bilen, speciellt innan snön kommit. Tack och lov så regnade det inte igår, för regnet brukar suga upp allt ljus från bilen – även om man har bra helljus. Det kändes konstigt att behöva använda helljuset igen, det var länge sedan.

Eftersom min kvällsrytm ändrades (jag sov inte framför TV:n), blev froppisens också det. Hon gick ut sent på kvällen och har varit ute hela natten. När jag gick till jobbet i morse, snarkade hon i sängen. Stackaren! Det är jobbigt att hålla koll på katter och annat som rörs i grannskapet.

Hon är ju en gammal tant, fyllde 15 år för tre veckor sedan. Jag tycker det verkar som att hon börjat höra dåligt, och i vissa fall se sämre. Dessutom har hon börjat ta sig friheter. Hon har tidigare hållit sig från den mest extrema varianten av tiggande, men numera försöker hon stjäla mat direkt ur handen på mig! Medan jag fortfarande äter! 😯