Oj. Oj. Oj. 😯
Efter en lång, hård dag med praktikant* stod jag på parkeringen utanför jobbet och tog mig en rök innan jag åkte till affären för att veckohandla. Plötsligt svängde en (mer eller mindre) obekant bil in framför fötterna på mig och rutan åkte ner. En okänd person satt på passagerarsidan, men när jag hukade mig lite grann upptäckte jag att det var brorsan bakom ratten.**
Jag vet inte riktigt hur det gick till, men helt plötsligt hade jag nästan lovat att han och jag och hans äldsta barnbarn ska åka till USA nästa sommar. *gaahhh* Jag som lovat mig själv att jag aldrig mer ska åka någonstans med den där jubelidioten!*** Vi åkte tillsammans till G för många år sedan, och det var ren självbevarelsedrift som fick mig att inte putta ut honom ur flygplanet. Medan det var i luften…
Nu håller jag desperat på att fundera ut vilka kostsamma renoveringsprojekt jag behöver göra innan dess, för att ”inte ha råd” att åka. Jag har pratat med barnbarnets mor (i ett tidigare skede) för att försöka få henne att inse att det inte är någon bra idé att släppa iväg junioren ensam med sin morfar, men så slog tanken mig: jag kan ju följa med (som barnvakt) (åt dem båda…)! Nå, inget är bestämt och planer kan gå upp i rök. Den som lever får se. Det är långt fram i tiden.
Vi, på jobbet, delar på tidigare nämnda praktikant under veckan, så jag passade på att göra undan ”min dag” igår. Sedan får h*n valsa runt mellan de olika kontoren för att se vad vi jobbar med, då alla har lite olika sysslor – och olika sätt att utföra dem. Var och en har sina egna rutiner för att hålla koll på sådant vi behöver hålla koll på. Praktikanten kommer att vara helt förvirrad efter en vecka hos oss. 
[tags]praktikant, hjärnsläpp, resa[/tags]
*) Det tar på krafterna att en hel dag förklara vad jag gör på jobbet, hur jag gör det och framför allt varför jag gör det. Men h*n lyssnade uppmärksamt, så jag slapp upprepa allt jag sagt femtielva gånger. Min hjärna var ändå ganska mosig efter dagens slut.
**) Han har bytt bil för ett tag sedan. Till en silverfärgad kombi. Många jag känner – och ännu fler jag inte känner – kör just silverfärgad kombi. Märke okänt.
***) Han är min bror, så jag får kalla honom vad jag vill. Sådetså.
Det är soligt och fint ute, runt nollstrecket – men det blåser rejält. Jag vet inte om det är direkt ”storm”, enligt vädervetares termer, men jag kallar det storm i alla fall. (Bilden är från ett tidigare tillfälle. Med sol & snö, men utan storm.)
När jag sitter vid datorn hemma, brukar jag få sällskap. Väldigt nära sällskap. Froppisen gillar att klättra upp på min högra axel, för att sitta där och spinna (och bli kliad). Madamen brukar parkera sig på soffans ryggstöd, för att ligga där och purra åt mig, så jag vet att hon vill bli kliad. När jag gör det slickar hon på mina fingrar med sin extremt riviga tunga – som en hund. Froppisen slicka mig bara på fingrarna om jag har något gott (t ex choklad) på dem.



