Ny fråga i marginalen. Ta en titt, sätt din röst. 😉
Kategori: Allmänt
Klädkod
Ha! Jag har hittat den perfekta klädkoden för oss som snart hamnar i 50-årskrisen! *harkel* Ja, det är ett par år kvar, men man vet aldrig när den börjar.
Det är en t-shirt med tryck, föreställande mannen som format våra liv till de fantastiska varelser vi blivit. Varje person i min generation kommer att ge upp ett igenkännade tjut av lycka när jag stolt visar upp honom på min håriga bringa… En t-shirt som kommer att överglänsa allt jag har i garderoben.
Bara för att hålla er på sträckbänken ett tag ska jag inte berätta vem denna fantastiska man är. Ni får helt enkelt vänta tills jag fått tröjan. 
[tags]t-shirt, 50-årskris, medelålders[/tags]
Nostalgi
Idag blev jag plötsligt uppringd av en gammal vän som lagt ut ett foto på oss två på Facebook. Hon ville kolla att det var OK för mig, och det var det. Jag fick även några foton hon skickade till mig via mail, och kände hur åren snabbspolades tillbaka till slutet av 70-talet.
Så unga och oförstörda vi var! Så många människor jag inte sett på evigheter! Det har verkligen runnit mycket vatten under broarna sedan de fotona togs… Nu är det inte så många foton det rör sig om, egentligen, men tänk om vi haft de möjligheter då som vi har nu.
På den tiden var det gammal hederlig analog kamera som gällde: man tog 24 (eller 36) bilder, skickade rullen på framkallning och först när fotona kom tillbaka fick man se hur bilderna blivit. Det, ni ungdomar – det var tider, det! Inget att ta 14 bilder av samma motiv för att någon kanske blinkar, utan man ställde upp hela klanen mot väggen, tog en – eller kanske två – bilder och sen fick man vänta.
Då var det heller ingen som hade mobiltelefon (den var inte ens uppfunnen, tror jag) utan man fick vackert ringa med den fasta telefonen. Var det upptaget fick man prova senare, fick man inget svar var ingen hemma. Eller, om det var inom rimligt avstånd, så fick man gå över till varandra och se om den man sökte var hemma.
TV:n hade först bara en enda kanal, sedan två. Då blinkade en liten pil i hörnet när ett nytt program började på den andra kanalen, så man inte skulle missa att resa sig upp och gå fram till TV:n och byta kanal (om man tänkt se det som visades på andra kanalen). Japp, för på den tiden fanns inga fjärrkontroller.
Brev skrevs för hand, stoppades i kuvert och skickades med frimärke på. Vem skickar annat än julkort på det viset längre? Ville man ta reda på något fick man söka i uppslagsböcker, och nyheter var färskast i radion eller TV:n.
Åh, jomenvisstja! *fnissar* På den tiden var pizza Väldigt Exotiskt, den var nyligen introducerad till Sverigelandet och jag minns att jag fick följa med en kusin till pizzerian i K, för att prova denna kulinariska läckerhet. Tyvärr minns jag inte hur den smakade eller vad som fanns på, jag minns bara att vi varit dit. (Note to self: måste kolla om den lokalen ens finns kvar.)
Allt var inte bättre förr, även om nostalgins ljuva glans kan få det att verka så ibland. Säkerhetsbälte i bilar var valfritt att använda, vill jag minnas, åtminstone i baksätet. Bilbarnstolar fanns inte heller, utan möjligen kunde man (om man var tvungen att åka fastspänd) få en liten hård vanlig kudde under ändan, så näsan räckte upp över fönsterkarmen och man kunde se ut.
Alla rökte överallt. Ja, alla rökte inte, men de som gjorde det kunde göra det obehindrat överallt utan att någon höjde på ögonbrynen: inomhus (både hos sig själva och hos bekanta, oavsett om någon där rökte eller inte), i bilar, på bussar, på bion… Askkoppar var en piffig inredningsdetalj och kunde finnas infällda i ryggstödet på stolen framför eller i armstödet till stolen man själv använde.
[tags]nostalgi[/tags]
På nya äventyr
Igår var jag ut på nya äventyr, men det var inte lika spännande som det låter. 😉
För att ni ska förstå vilket modeorakel jag är, så börjar jag med gårdagens outfit: en scarves istället för halsband och ett örhänge (!) som brosch. Allt för att visa mig från min bästa (…nåja…) sida!
Hejdå, kontoret, vi ses på måndag! Vid lunch packade jag ihop och åkte iväg.
Jag skulle till K för att köpa träpellets till kattlådan, dietmat till gammelkatten och för att hälsa på syrran. Träpellets finns att köpa på närmare håll, men Granngårdens luktar minst. Alltså, en del pellets luktar riktigt starkt – inte kul att ha framme. (Kattlådan luktar inte heller gott, men då jag använder träpellets luktar det mest bara sågspån när jag rensar den. Viktigt att spånet inte luktar starkt då.)
Längs vägen stannade jag och tog en rökpaus bredvid hästarna, precis som jag brukar.
På andra sidan vägen var det lustiga hästar. De såg ut precis som renar.
Först såg jag faktiskt inte att det var renar där. I ögonvrån såg jag bara att det var ”någonting” som bröt den vita snöytan, och tyckte det var konstigt att de inte hunnit få in höbalarna innan snön kom. Men, förresten – det var inga höbalar där senast jag körde förbi? Kollade en gång till och insåg att det var renar, utspridda över åkern. De flesta låg ner och vilade, men ett par stycken var uppe och rörde på sig.
På kvällen snöade det. Och snöade. Och snöade.
Jag blev kvar rätt länge hos syrran, då vi hade mycket att surra om. Det var ju länge sedan jag varit dit! 😉 Bilden på bilen tog jag under en rökpaus, men när jag skulle hem fick jag gå två varv runt bilen och sopa av den, för att alls hitta den under all snö… Det kom åtminstone 1½ dm yrsnö och var oplogat de första 3½ milen. Hur kul som helst att köra hem mitt i natten, speciellt då jag mötte lastbilar (vad nu de gjorde ute den tiden – sover aldrig entrepenörer?). ”Snörök” är nästan för snällt sagt, det var mera som att åka in i en vit vägg.
På tal om snö och snörök; jag stannade ett par gånger för att ta mig en (riktig) rök, trots ovädret. Då passade jag på att skrapa bort det tjocka snölager som lagt sig över baklysena, för det murade igen dem väldigt effektivt. Tänk på det, kära medtrafikanter, att det inte bara är mötande bilar som drar upp snörök utan du drar upp en hel del själv, och den fastnar lätt på bakänden av bilen. Du är lättare att upptäcka för den som kommer bakifrån om lysena syns.
Idag har jag sovit rätt länge, och när jag vaknade stapplade jag ut för att ta mig dagens första bloss. Tittade på den osopade bron och suckade djupt – tills jag upptäckte den nyskottade gården! 🙂 Bästisgrannen hade hunnit vara i farten innan jag ens steg upp! *lycka*
Under resten av dagen har jag hunnit vara förbi till farsan, kört undan sorterade sopor, handlat, varit till C, och sedan har jag inte gjort så mycket mer. Nu ska jag gå och se om disken fortfarande står kvar på bänken eller om den ställt in sig själv i diskmasken (de är himla svåra att dressera, de små rackarna till glas & tallrikar)…
[tags]träpellets, kattmat, snö[/tags]
En snabbis
En snabb koll på läget visar att jag – just för tillfället – har gjort undan allt som behöver göras före helgen. (Sedan har jag annat kvar som inte är lika brådskande, men det viktigaste är gjort.) Så fort det blir lunchdags packar jag ihop mina prylar och drar iväg!
Jag ska nämligen vara ledig och på ranten hela eftermiddagen! *gör vågen*
Farsan är redan på väg hemåt, så jag behöver inte hälsa på honom på sjukhuset i S. Däremot ska jag på (nödvändig) shoppingrunda i K. Specialmat till gamlingen och pellets till kattlådan ska köpas.
[tags]fredag[/tags]