Kategori: Allmänt

Ni, kära bloggläsare, har blivit väldigt förskonade från att höra mig surra IRL. Här skriver jag nämligen om allt möjligt som faller mig in, och när ämnet är slutdiskuterat* a) byter jag ämne eller b) avslutar inlägget.

IRL är jag betydligt tjatigare. 😉 Framför allt har jag ett ämne jag ständigt återkommer till: mina gamla gaggiga föräldrar. Det ska ni slippa, jag lovar, annat än när jag någon gång i små doser måste låta det pysa ut.

Vad jag egentligen inte kan förstå är hur jag har kommit att låta dem inkräkta på mitt liv så i den milda grad? Kanske för att de blivit gamla och hjälplösa, kanske för att de hamnat för nära (det är inte kul att bo bredvid åldringscentrat)?

Det har förstås sina sidor att bo i ett litet samhälle, där ”alla känner alla”, på gott och ont. De flesta jag träffar frågar förstås hur det står till med päronen – och så är jag igång igen. Precis som att inget annat händer i min värld!

Det är i alla fall väldigt irriterande att jag ständigt kommer på mig själv att tjata om dem, varje dag, flera gånger om dagen. *suck* Jag måste nog skaffa mig ett liv.

(Se där, jag fick till ett inlägg om dem också! *skakar på huvudet*)

[tags]irriterande[/tags]

*) Jag vet inte om man kan säga så om den monolog ett blogginlägg egentligen är?

Oj, klockan är snart 02:30! Så kan det gå när jag ”bara ska”… (Att jag tagit en liten tuppis tidigare på kvällen underlättar förstås mitt nattvak.) Hoppas bara jag orkar stiga upp när väckaren ringer.

Det var – varning för tjat om simningen igen – bara 3-4 personer, jag själv inkluderad, som simmade idag. Måste vara för att kvällarna är varmare och ljusare – folk kanske vill vara ute mera? Lite lyxigt att ha gott om plats och slippa simma i slalom mellan de andra, som allihopa simmar mycket snabbare än jag. Det gör inget att jag är långsam, jag håller mig ju flytande.*

[tags]nattvak, simning[/tags]

*) Jag brukar säga att jag inte kan drunkna: både fett och kork flyter ju… 😉

Vi har kört igång en stegtävling idag på jobbet. Alla som är med använder stegräknare, vi rapporterar in antal steg per vecka till en av dem som håller i tävlingen, och när månaden gått ska vi äta gemensam middag. Ingen vinner, utan alla vinner: alla steg räknas ihop i en gemensam pott.

Jag kläckte dessutom den briljanta idén att vi äter middag inspirerad av hur långt vi gått, så om vi t ex tar oss till Italien blir det italiensk mat, etc. Risken finns ju att vi inte ens tar oss utanför landets gränser – vi bor lååångt norrut – men samtidigt är det ingen som sagt att vi måste gå söderut… Vi ska nog med gemensamma krafter lyckas ta oss till Finland, åtminstone!

Problemet är bara att leveransen av stegräknare är försenad, så alla har inte fått någon. En del av oss hade räknare sedan förra årets tävling* men den var inte jag med i, så jag får göra en ungefärlig uppskattning av hur många steg jag tar idag. Förhoppningsvis får vi våra räknare imorgon.

Jodå, bröstsim räknas också. En timme i lugn takt är 5400 steg. 😉

[tags]stegtävling, stegräknare[/tags]

*) Förra årets tävling var individuell, årets tävling är teamwork.

Ååååhhh, vad jag blir irriterad på vissa griniga gamla gubbar! OK, en grinig gammal gubbe. Farsan. *mutter mutter*

Efter den stroke han haft har han blivit så in i bomben envis, och tjatig, och ger sig inte förrän han fått sin vilja igenom. Jag. Är. Så. Less. Nästa gång han ska ha skjuts någonstans får han ringa efter taxi. Jag kan faktiskt inte ta ledigt jämt för att leka färdtjänst.

Nu ska han väl vara nöjd för några dagar framöver, hoppas jag. Tills han kommer på något nytt som Absolut Måste Göras Direkt.

[tags]griniga gamla gubbar, färdtjänst[/tags]

Är påsken över nu? Eller är det ännu en dag att vara ledig? *hoppas* 😉

Jag är – i vanlig ordning – totalt dagvild och vet inte om det är lördag, söndag eller måndag idag, men jag tänkte prova gå till jobbet imorgon och se om larmet går, när jag försöker ta mig in genom dörren, eller inte.

Väderprofeterna har spått dåligt i kaffesumpen, för både påskafton och -dagen som de spått skulle vara soliga var istället hur grå och blåsiga som helst. Men idag… *aaahhh* Jag har suttit med min hörbok, kaffe, cigg och en eller annan katt och solat ute på trappen och bara njutit.

Ett triss påskkärringar i meterstorlek dök upp på skärtorsdagseftermiddagen så jag fick dela med mig av lösgodiset jag köpt. De hade både kaffekittel och kvast med sig – men ingen katt, så helt äkta kan de inte ha varit. 😉

Jag har inte alls städat under ledigheten (någon som är förvånad? Nä, jag tänkte väl det.) utan lömskt övertalat A om nödvändigheten av att ha en städad källare ”sen när snön tinat bort så vi kan bära ut saker genom garagedörrarna” samt gett honom i uppdrag att fundera över vad han vill göra med sina Kalle Anka-pocketar. Jag vill nämligen sno den hylla de står i till mitt rum, utan medföljande pocketar.

Blomman med påskfjädrarna har flyttat vidare till sitt nya hem. Nej, inte sophinken, utan till min svägerska. Jag var bara tvungen att låta den stå framme hos mig, då jag köpte den flera dagar i förväg. Den överlevde, men det var nätt och jämt. (Och fjädrarna fick vara ifred!)

Ibland gör man saker av gammal vana. Jag kokade några ägg och muttrade för mig själv – när de var färdiga – att jag hellre ville ha dem löskokta. 🙄 Då slog det mig: jag behöver ju inte hårdkoka äggen, det är ju bara jag som ska äta dem! 😳 Tja, vad ska jag säga? Vanans makt är stor, och det är bara jag i familjen som gillar löskokta ägg.

[tags]påsk[/tags]