Inför Blåkullaracet, alltså?
Själv har jag ny kvast, så om någon är utan kan jag låna ut den gamla. Jag har även katter för uthyrning, då det inte ryms mer än en på kvastskaftet med mig (mina katter vägrar åka på dammsugaren, som annars är ett fullgott alternativ till kvasten). Kaffebryggare har jag däremot bara en av, ingen extra.
Vi ses på Blåkulla!
[tags]Blåkulla, skärtorsdag, påskgumma[/tags]
På jobbet hade vi utflykt på schemat idag! Ja, inte bara utflykt, vi fick minsann slita hårt under förmiddagen, men var lovade lunch lagad över öppen eld.
Som tur var, var det ledigt i grillkåtan vi tänkt använda oss av. Den är fri för allmänheten att använda när man vill, så den går inte att boka i förväg. Nå, vi hade andra alternativ om den skulle vara upptagen, men nu var den ju inte det.
Jag slapp vara med och göra upp eld (A är härmed avdelningens eldmästare) för om jag gick vilse i naturen och skulle vara tvungen att livnära mig på byten jag jagat själv, skulle jag få äta dem råa. Det spelar ingen roll hur mycket tändstickor/ tändare/ tändpapper/ näver/ småstickor jag har – jag KAN inte göra upp eld. Någon gång har jag lyckats få igång kolgrillen hemma, men det går åt väldigt mycket tändvätska innan det brinner. (Jag kan ge mig f*n på att om jag gick in i en brand, skulle den slockna runt omkring mig.) (Nej, jag tänker inte prova.)
Vi hade en utsökt lunch och eftermiddag! Inget märkvärdigt, mest bara korv, men det var så trevligt att sitta och filosofera runt elden. Det är något hypnotiskt över öppen eld. Helst ska man sitta länge och peta med de begagnade grillspetten, täljda från lämplig buske i närheten, i elden och glöden, men just runt grillkåtan växer inga lämpliga buskar. Där är tallhed, så alla kvistar sitter så himla högt upp. Vi grillade på de inbyggda grillgallren istället – det gick också bra, men vi hade inget att peta i glöden med.
Jag kom ihåg att ta en bild med mobilen, men jag hade med jobbkameran också. Fick fota de andra på nåder, med löfte om att de bilderna inte sprids utanför avdelningens väggar. Det ska bli spännande att se imorgon hur bilderna blev; jag glömde bort att blixten inte slår på automatiskt på jobbkameran, så bilderna kan ha blivit rätt mörka. Och – förstås – jag fotade bara när vi precis kommit dit. Så fort maten var på gång, glömde jag kameran i ett hörn, där den fick ligga tills det var dags att åka hem.
[tags]utflykt[/tags]
Om jag inte misstar mig så verkar solen vara på väg att bryta igenom molnslöjorna!
Synd bara att det stormar och driver ihop snön i hårt packade drivor på de mest oväntade ställen…
Men egentligen är naturen fantastisk! Jag har studerat den drivande snön under rökpauserna, och ser hur den formar sig efter vindens alla nycker. Långa, sneda strängar av packad snö brer ut sig tvärs över gångstigar och parkeringsplatser, för att tunnas ut i ett intet där ytan helt plötsligt är totalt snöbefriad (men isig).
Beroende på hur hinder (byggnader, bilar, snökarmar) ligger i dess väg, kan snön virvla åt alla håll samtidigt innan den lägger sig ner i ett nytt mönster. Rakt, vågigt, slätt, ojämnt. Fot- och bilspår fylls igen på de mest förunderliga sätt.
Och så skiner solen på allt detta vita vackra!
Fotat med mobilen på skuggsidan av huset.
[tags]snö, blåst, snödrev[/tags]
Jag har ett nytt knep för att slippa mötesdöden: jag erbjuder mig att föra protokoll (vi brukar annars alternera). Då håller jag mig vaken hela tiden, i alla fall. Vissa ämnen är ständigt återkommande, har diskuterats på vartenda möte sedan jag blev anställd, och säkert långt dessförinnan också. Boring snoring.
Lotten hatar också möten, men våra är betydligt stillsammare – såvitt jag vet. De andra kanske önskar livet ur varandra (och mig) utan att jag märker det? Fördelen med att föra protokoll: man hinner inte kolla så mycket på de andra.
Bild från I Can Has Cheezburger
Skämt åsido, visst tar vi även upp viktiga saker som alla behöver vara skärpta för att hålla koll på. Vi har faktiskt ett väldigt bra arbetsklimat på min arbetsplats, där alla får göra sig hörda – inte bara under möten – och vi ser till att få saker gjorda, hjälper varandra om det behövs.
De möten vi håller själva, inom avdelningen, är ändå betydligt intressantare än en del andra möten/konferenser jag varit på… Speciellt om det handlar om sådant jag inte jobbar med, men ändå hör till (en annan grupp inom) mitt yrkesområde. Vi är ofta ett väldigt blandat gäng – från olika företag – vid sådana tillfällen, så allt kan inte vara intressant för alla, även om var och en hittar några guldkorn.
[tags]möten, mötesdöden, protokoll[/tags]
Mymlan gav ett bloggtema åt oss med bloggtorka 😉 den här veckan: frihet.
Frihet kan beskriva känslan när man är ledig, de stunder man är fri att göra precis vad man vill. Inga krav, inga tider att passa, ingen annan att ta hänsyn till.
Frihet är även yttrandefrihet, en viktig frihet. Alla människor har rätt att säga vad de tycker och tänker utan att råka i svårigheter på grund av sina åsikter.
Frihet – själva ordet framkallar vårystra hästar på en grön sommaräng för mitt inre öga. Jag ser deras blänkade hårremmar och fladdrande manar där de leker kapplöpning med varandra. En kaskad av starka ben som trummar mot marken i en yster rytm.
Wikipedia har en mycket tråkigare framställan av ordets betydelse:
Frihet är rättigheten att utöva och utveckla självbestämmande utan begränsningar i form av förtryck.
[tags]bloggtema, frihet[/tags]
