Kategori: YouTube

Jag var på bio igår, även om jag-ska-bara tog längre tid än väntat; jag fick skynda mig ordentligt för att hinna i tid. Det var det väl värt!

Frances McDormand var enastående i rollen som sörjande mor, och de andra skådespelarna hamnade helt i skuggan av hennes fantastiska framträdande. Gå och se den, om du inte redan gjort det! Jag hoppas verkligen hon kammar hem en Oscar för bästa kvinnliga huvudroll för den här filmen – det är hon så väl värd.

Jag var mest orolig att jag inte skulle orka hålla mig vaken (brukar ju sova under kvällen) men det var inga problem. Tvärtom var jag så uppskruvad när jag kom hem, att jag aldrig höll på att komma mig i säng. Det blir nog ett bakslag ikväll, men det kan jag leva med. 😉

Från det ena till det andra, när jag kom hem efter jobbet igår var hela gården prydligt skottad! Det var – förstås – A som varit i farten, passade på att skotta när han ändå passerade och såg att det behövdes. Själv har jag tagit två dagar på mig att skotta bron, och den är så full av fasttrampad snö att jag nästan skäms. 😳 Nu kan man åtminstone ta sig upp- och nedför bron utan att vricka fötterna av sig på alla knölar (jag fick bort de flesta) men den ser inte bra ut… Nåja, snart är det vår och snön tinar bort.

[tags]bio, Three billboards, Frances McDormand, skotta snö[/tags]

Som vanligt somnade jag när jag skulle se ”En plats på landet” igår. Sov gott till runt 23, då jag vaknade och svor inombords – jag hade ju tänkt göra undan att duscha och tvätta håret under kvällen för att slippa fara till jobbet med blött hår i denna kyla! Nå, jag insåg att jag ändå skulle vara pigg i några timmar efter tuppluren första delen av skönhetssömnen, så jag hoppade i duschen mitt i natten.

Efter att ha duschat, laddat kaffebryggaren och annat småplock, gick jag ut och tog mig en rök strax före midnatt. Det var stjärnklar himmel, så jag satt och studerade Orions bälte (en av de få stjärnbilder jag vet vad de heter) och filosoferade, medan jag hörde en bil komma till äldreboendet bredvid Snigelskalet.

Nattsköterskan*, antog jag, och funderade inte mer på det – tills larmet på bilen plötsligt slog igång! Personen hade hunnit gå in, men jag tänkte att larmet kanske hördes även inomhus. Bilen blev tyst, men stod och blinkade. Jag rökte färdigt, och precis när jag skulle gå in slog larmet igång igen.

I vanliga fall hade jag inte brytt mig, men när det är -25 grader kan en larmande bil tömma batteriet rätt fort, så jag ringde till äldreboendet och talade om att nattsköterskans bil stod och larmade.

Nu tror personalen säkert att jag sitter och håller koll på dem, men jag hade inte märkt larmet om jag inte varit ute precis när det slog igång. TV:n (och mitt döva öra) tar effektivt kål på ljud från omgivningen. På sommaren, när fönstren är öppna kan jag höra larm ibland, men då bryr jag mig inte.

[tags]kyla, billarm, äldreboende, Creedence, The night time is the right time[/tags]

*) Vi har två äldreboenden, så sjuksköterskan alternerar mellan dem under natten.

Mina knän känns verkligen inte bra idag! 🙁

Jag har ännu inte tagit fram kryckan, tänkte vänta tills jag är hemma. Där kan jag valsa runt med min krycka hur mycket jag vill, utan att behöva förklara för alla jag möter varför jag använder den (katterna bryr sig inte).

Det känns – förstås – värst när jag suttit stilla och ska komma igång igen. Ni som har sett Zootopia (som ”på svenska” döpts om till ”Zootropolis” av någon anledning?!?) minns säkert sengångaren Flash? Han är extremt snabb, jämfört med hur jag känner mig när jag hasar fram över golvet, ett stapplande steg i taget. Gamlingarna på äldreboendet skulle varva mig så det visslar om det! 😆

[tags]ont i knäna, sengångare[/tags]

Ibland tror jag att jag är den enda som inte följer diverse olika populära TV-serier, typ ”Let’s dance”, ”Farmen”, ”När livet vänder”, ”Sofias änglar”, ”Mästarnas mästare” och allt vad de heter.

Däremot gillar jag ”Law & order: Criminal intent”, som jag spelar in för att den går mitt i natten, ”Escape to the country (En plats på landet)”, tidigare följde jag ”Pawn Stars” och ”Storage Wars”, med flera. Sådana serier som ingen av mina jobbarkompisar ser.

Det gör diskussionerna vid fikabordet ganska tråkiga för mig, då de andra ska diskutera vem som kommer att åka ut den här veckan (Farmen?) eller hur de gråtit framför TV:n (När livet vänder? Sofias änglar?). Alltså. Nej. Inte jag.

Jag har  – för flera säsonger sedan – provat se ett avsnitt av Farmen, bara för att hänga med i snacket. Det var den mest värdelösa halvtimme jag kastat bort på rent och skärt svammel.

Gråtprogram går också fetbort för mig. Inte för att jag är okänslig, men jag tycker det känns som att snylta på andras olycka – alltså TV-bolagen snyltar på andras olycka för att få höga tittarsiffror. Dessutom skulle jag – efter allt elände jag hört berättas från programmen – aldrig kunna sova.

Melodifestivalen är en annan historia jag inte engagerar mig i. Jag är nöjd med att se den stora ESC-finalen, med alla tävlande bidrag. Vilka de förlorat mot, för att ta sig dit, är helt ointressant för mig. ESC ser jag – ofta tillsammans med svägerskan E – för att kunna frossa i dålig klädsmak och dåliga uppträdanden. 😉

Den enda svenska vinnaren värd att lyssna på.

[tags]TV-tittande, TV-serier[/tags]