Igår var en tuff dag, på många olika sätt.
- Jag fick fler – oväntade men roliga – arbetsuppgifter under en obestämd tid framöver.
- När jag skulle skjutsa morsan till fotvården, var det världens snöstorm! Snöflingor stora som lappvantar yrde i blåsten så man knappt såg vägen.
- Efter att morsan blivit dumpad på äldreboendet igen, skulle jag – som tidigare nämnts – till veterinären. Dryga 7 mil bort. I snöstormen.
- Men först behövde jag fånga och bura in katten… Blodvite uppstod. (Inte på katten.)
Som tur var hade jag hunnit fixa en stooor mugg kaffe att ta med på resan, för jag behövde verkligen den – jag lovar!
Min kaffemugg från Starbucks, specialbeställd med K och B när de kom till jul. Den rymmer ungefär en halvliter.
Jag tänker inte ge någon större beskrivning av hur det var att köra, men kan tala om att varje långtradare hade kilometerlånga ”svansar” av snörök bakom sig. Med tanke på det, hade jag sett till att ha gott om tid, så jag kunde puttra på i lugn takt, bakom den långtradare jag hade framför mig.
Veterinären konstaterade att det mycket riktigt var UVI madamen hade, så jag (hon) fick ett recept på antibiotika. Dessutom passade de på att ge henne lugnande och raka tovorna ”när jag ändå var där”.
När jag var färdig hos veterinären slank jag förbi till syrrans nya hus, för en snabbtitt, och sedan styrde jag kosan hemåt. Då fick jag syn på månen. Stor, rund och röd stod den strax över horisonten i skymningen. Så vackert!
Jag hittade till slut en parkering jag kunde fotografera månen ifrån, men då var den inte lika röd eftersom den hunnit en bit upp på himlen. Det hade även hunnit bli mörkare ute. Och mobilkameran suger vid mörkerfoto – men det har jag sagt förut.
Väl hemma igen, var gamlingen och froppisen övertygade om att det var en konstig varelse jag hade med mig hem. Det frästes åt den stackars drogade, frusna madamen hela kvällen när hon försökte hitta en varm plats att piggna till på.
Den största ljuspunkten under dagen, var faktiskt när jag kom hem på kvällen – och hela gården var nyskottad! Jag blev så tacksam så jag nästan grät! Visst har jag sagt att jag har Världens Bästa Grannar? 🙂
[tags]snöstorm, snörök, veterinärbesök, grannar[/tags]
Vad är lappvantar? 😯
Usch, antibiotika. Sånt kan jag inte Gazzy för hon får diarré och du vet hurdan päls hon har. Och vad hon tycker om att bli tvättad. Och hur nära hennes bak är mitt ansikte om natten.
Jag hoppas madamen inte får diarré. 😯
Nu har jag bara 18 piller kvar att stoppa i henne, och det finns fortfarande ställen på min kropp som är utan rivmärken. Det går nog bra, det här. 😉
Tänkte faktiskt på dig som skulle ut o köra den dagen, minns bara att du skulle köra din mamma, madamen hade jag glömt. FY! Kan tro att det var en jobbig bilfärd. Vi körde 8 km för o hämta pizza den dagen (1,6 då t&r) och kan säga att det var alldeles mer än nog!!!
Det var tufft att köra hela vägen till K, men när jag åkte hem hade det slutat snöa och var (någotsånär) plogat.
Det var nästan värre att skjutsa morsan, för bilen snöade igen så fort den fick stå stilla en liten stund. För att inte tala om hur rutorna immade igen invändigt av all fukt. 🙄
O va härligt att läsa om snälla grannar! Det har vi också, och det betyder så mycket! Stackars kisse, jag har aldrig haft en katt med urinvägsinfektion. Månne det beror på att dom små juvelerna vägrar gå ut nu på vintern…
Ha det gott!
Hon har aldrig haft det tidigare – och ingen annan av mina katter heller – så jag var rädd att det kunde vara urinsten, då hon är snart 11 år och kastrerad. Så det var en lättnad att det ”bara” var UVI. 🙂