Allmänt

Sådärja!

Nu har jag installerat ett kontaktformulär också, ifall någon vill skriva något som inte är en kommentar till något av mina inlägg. Ja, det går förstås bra att skriva i kommentarerna också, men utifall att. 😉

Annars har jag inte gjort så mycket ikväll. Såg Rent hus och kände städlusten kasta sig över mig, blandat med känslan av att SÅ illa är det inte hos mig. Än så länge. :mrgreen:

Det finns hur många inrednings- och utrensningsprogram som helst att se på TV, ifall man råkar ha den böjelsen (nu menar jag TV-tittande, ingen annan böjelse). På BBC Lifestyle kör de något som heter The Life Laundry, som är något liknande tidigare nämnda Rent hus. De har ett lite annat stuk – bl a tömmer de hela huset och har loppis på grejerna – men det är rätt intressant att se varför folk håller fast vid sina saker. Ofta är det sentimentala skäl som ligger bakom.

Jag brukar fundera över vad jag skulle sakna mest om huset brann ner och alla prylar var borta (inga människor eller djur skulle skadas i branden). Det som skulle vara direkt oersättligt är förstås alla foton. Datorn, TV:n, badrummet, kläder – sådant går att ersätta, men foton går inte att göra om.

Jag är inte särskilt sentimental och kan lätt göra mig av med det mesta jag samlat på mig, förutsatt att det inte platsar i kan-vara-bra-att-ha-kategorin. Där har ni en av mina stora stötestenar när det ska rensas: kan-vara-bra-att-ha…

Efter att ha varit gift med en likasinnad, finns det mycket i gömmorna, jag lovar. Ändå har jag – och juniorerna – rensat bort en massa grejer, men det finns mycket kvar. Och det fyller på förråden hela tiden. Konstigt…? 😉

[tags]kontaktformulär, Rent hus, The Life Laundry, sentimentalitet, kan vara bra att ha[/tags]

2 kommentarer på “Sådärja!”

  1. Skulle du inte sakna ett hem om det brann ner?

    Jag tvekar gällande det där med foton. Visst, jag har många ovärderliga men jag vet inte om jag skulle sakna dem. Förmodligen skulle jag sakna min blogg (det som inte ligger online) eftersom det ligger många terapeutiska timmar bakom. De texterna är mer en del av mig än foton på släkten. Texter som inte går att återskapa ur hjärnan. Foton, tja, jag kan framkalla bilder av människor i huvudet.

  2. Jag bor ju på jobbet. Där tillbringar jag de flesta vakna timmarna, i alla fall… 😉

Kommentarer är stängda.