Jag och juniorerna var bjudna på barndop i J igår. Tanken var att vi skulle åka dit, alla tre, men i slutänden var det bara jag som for.
B skulle – en tidigare oväntad resa – till S, och skulle åka med tidiga flyget från L på lördagsmorgonen. Hon steg upp 04:00, jag steg upp 05:00, vi startade 05:45 och hann fram i tid. Visserligen hörde jag (när jag släppt av henne, och stod och rökte utanför bilen innan jag åkte vidare) att de ropade upp henne i högtalarna på flygplatsen, men det var ju 20 min före avgång…
A hade åkt på magsjuka och var därmed automatiskt portad från min omgivning. Jag ville inte ha med honom i bilen, och ingen annan ville träffa honom heller. Alltså var det bara jag kvar att åka till J. Nå, jag hade med mig min ljudbok som höll mig sällskap hela vägen, både dit och hem. Jag hade även med ett reservbatteri, om batteriet i spelaren skulle ta slut så jag inte fick höra det spännande slutet.*
Den lilla Prinsessan var bedårande söt, som små prinsessor ofta är, och hon hade en stolt storebror som hjälpte till med presentöppnandet. Lite synd att de bor så långt bort, vi träffas så sällan. Det hinner hända mycket med små barn på kort tid.
När jag dumpade B vid flyget var det -6 grader. Sedan pluggade jag in ljudboken i öronen och höll utkik efter renar (och andra djur) längs vägen, medan mil efter mil avverkades. Framme i J stannade jag på ICA och råkade då kasta en blick på temometern i bilen: -29 grader!?! Inte konstigt att bilen kändes lite styv när jag växlade mig igenom rondellerna i samhället.
Den här renen smög sig närmare och närmare medan jag snabbt rökte på parkeringen. Jag tror den bara var nyfiken, men höll för säkerhets skull bilen mellan oss…
Kylan höll i sig hela dagen, och då jag sagt åt de andra medverkande vid barndopet att jag skulle köra ”skogsvägen” (alltså den smala vägen genom skogen, med få hushåll och lite trafik) när jag skulle hem, så ringde min mobil flera gånger under hemresan. Folk var oroliga att bilen skulle frysa eller att jag skulle köra av vägen eller på något djur, men resan hem gick bra. Jag hade ju gott om tid, så jag puttrade på i min egen takt, och ju närmare hemmet jag kom desto varmare blev det.
[tags]barndop[/tags]
*) Boken var längre än jag trodde. Jag har ännu inte kommit till slutet. Inte batteriet heller.
