På jobbet hade vi utflykt på schemat idag! Ja, inte bara utflykt, vi fick minsann slita hårt under förmiddagen, men var lovade lunch lagad över öppen eld.
Som tur var, var det ledigt i grillkåtan vi tänkt använda oss av. Den är fri för allmänheten att använda när man vill, så den går inte att boka i förväg. Nå, vi hade andra alternativ om den skulle vara upptagen, men nu var den ju inte det.
Jag slapp vara med och göra upp eld (A är härmed avdelningens eldmästare) för om jag gick vilse i naturen och skulle vara tvungen att livnära mig på byten jag jagat själv, skulle jag få äta dem råa. Det spelar ingen roll hur mycket tändstickor/ tändare/ tändpapper/ näver/ småstickor jag har – jag KAN inte göra upp eld. Någon gång har jag lyckats få igång kolgrillen hemma, men det går åt väldigt mycket tändvätska innan det brinner. (Jag kan ge mig f*n på att om jag gick in i en brand, skulle den slockna runt omkring mig.) (Nej, jag tänker inte prova.)
Vi hade en utsökt lunch och eftermiddag! Inget märkvärdigt, mest bara korv, men det var så trevligt att sitta och filosofera runt elden. Det är något hypnotiskt över öppen eld. Helst ska man sitta länge och peta med de begagnade grillspetten, täljda från lämplig buske i närheten, i elden och glöden, men just runt grillkåtan växer inga lämpliga buskar. Där är tallhed, så alla kvistar sitter så himla högt upp. Vi grillade på de inbyggda grillgallren istället – det gick också bra, men vi hade inget att peta i glöden med.
Jag kom ihåg att ta en bild med mobilen, men jag hade med jobbkameran också. Fick fota de andra på nåder, med löfte om att de bilderna inte sprids utanför avdelningens väggar. Det ska bli spännande att se imorgon hur bilderna blev; jag glömde bort att blixten inte slår på automatiskt på jobbkameran, så bilderna kan ha blivit rätt mörka. Och – förstås – jag fotade bara när vi precis kommit dit. Så fort maten var på gång, glömde jag kameran i ett hörn, där den fick ligga tills det var dags att åka hem.
[tags]utflykt[/tags]
