Igår var jag ju med jobbet till L. Vi var på en föreläsning, mycket intressant och rolig, men hann även med en del shoppande (tänka sig…).
Jag hade ju shoppat där senast i fredags, så min Plan var att lämna tillbaka BH:n och inte köpa något. Ack, vad jag bedrog mig! Som av en händelse ”råkade” jag gå förbi några ställ med smycken – och då var det kört. Ännu ett set med halsband och örhängen har hittat till min byrålåda – den här gången även med matchande armband!
OK, jag har inte lagt dem i byrålådan än, just nu ligger de ovanpå byrån och väntar på användning, men jag vet hur det går. De används en gång eller två, innan de hamnar i lådan och glöms bort.
Jag såg ett tips någonstans att man kunde ge bort gamla halsband och andra smycken till ett dagis i närheten. Njaaeehhh – det låter inte som något för mig.* Däremot skulle jag kunna tänka mig att sälja smycken på loppis, alternativt ta till jobbet och lägga i en ”varsågodburk”.
Inte nog med allt jag samlat i byrålådan: i sovrummet gömmer sig en skatt med antikvärde. Det smyckeskrin jag har där är inte öppnat sedan någon gång på 80-talet, tror jag. Där är pillergöra någon kväll då jag inte har annat för mig, för alla halsband är samlade i en enda stor gordisk knut, vill jag minnas.
[tags]smycken, samling, i-landsproblem[/tags]
*) Det är inte så att jag missunnar dagisbarnen smycken, men jag föreställer mig att de skulle ha roligare med andra modeller av smycken än de jag har. Halsband av trä- eller plastpärlor går ju t ex att trä om och blanda olika pärlor/färger/storlekar. Mina halsband är mest långa kedjor med ett enda hänge i metall. Inte så roliga för den åldersgruppen, misstänker jag.
