Dag: 26 oktober 2010

Igår var jag helt enkelt tvungen att se avsnittet av Lyxfällan, som ”alla” pratar om. En ung tjej som lever lyxliv på krediter, utan inkomst. Hon är verkligen en shopaholic och allt som betyder något för henne är mode, smink och väskor.

Jag blir bara förtvivlad och förfärad när jag ser sådant. Visserligen är hon myndig sedan några år, men har hon inga föräldrar? Är hon söndercurlad? Född i överflöd? Varför förstår hon inte sambandet mellan att man först arbetar ihop pengar och sedan – om man har något över efter mat och hyra – spenderar dem? Har ingen uppfostrat henne?

Att sedan gå vidare och kolla vad hon har för sig i ett annat (skit-)program i den kanalen, gör mig ännu mer förfärad. Där står hon – efter att ha varit med i Lyxfällan för att lära sig hantera pengar – och viftar med kreditkortet i klädaffärer igen… Jag kan gå med på att hon inte är den vassaste kniven i lådan, men flickebarnet behöver ju hjälp!

När jag läser den smutskastning och allt hån som förekommer i kommentarerna till TV-inslaget blir jag nästan rädd. Hon har verkligen ingen koll på vad hon gett sig in i. Alla kan få sina ”15 minutes of fame” men det finns bättre sätt att starta livet på.

[tags]Lyxfällan, shopaholic[/tags]

Vissa dagar har jag Begär. Begär efter choklad. Idag var en sådan dag. Jag var tvungen att svänga förbi macken – enda stället som är öppet den tiden på morgonen – innan jobbet, för att köpa mig en påse Kinapuffar (röda, inte gula). Enda sättet att få mig att fungera när jag är på det humöret.

Det finns dagar då bara choklad hjälper. Dagar då jag vet jag kan få ett vansinnesutbrott eller en gråtattack av något så alldagligt som ett (jobb-)telefonsamtal. Då MÅSTE jag trycka i mig choklad för att kunna vistas bland folk, utan att ha tvångströja och/eller munkorg på mig.

Nu är jag lugn och snäll – har varit hela dagen – och skyller det på chokladen. 😉  Det känns som att jag kommer att få ett städryck ikväll, det skulle faktiskt behövas. Risken finns förstås att jag slappar ihop innan jag är hemma igen, men dammråttorna far ingenstans. De väntar så snällt på att jag ska jaga dem någon annan gång.

Jag kan få knäppa städryck: precis den lådan ska städas, och den ska städas NUUU! Även om resten av huset ser ut som ett bombnedslag, så är jag nöjd om bara den lådan blir städad. Eller om mina CD-skivor (de jag har kvar) sorteras i bokstavsordning. Eller om örngottsbanden blir krusade (inte för att jag har några band i mina örngott – men det kan ordnas…).* Jättenödvändiga saker, allihop, men Just Då är de viktiga.

[tags]choklad, PMS, städning[/tags]

*) För mina yngre läsare: förr stängde man inne kudden i örngottet genom att knyta små rosetter med band som var fastsydda parvis i örngotten. Numera hittar man bara sådana örngott på loppisar, i bästa fall. I alla fall så brukade Storartade Husmödrar krusa dessa örngottsband med en liten krustång (?) (här är jag lite osäker), alternativt vecka dem för hand, så de blev som små dragspel.