Allmänt

Chocoholic

Vissa dagar har jag Begär. Begär efter choklad. Idag var en sådan dag. Jag var tvungen att svänga förbi macken – enda stället som är öppet den tiden på morgonen – innan jobbet, för att köpa mig en påse Kinapuffar (röda, inte gula). Enda sättet att få mig att fungera när jag är på det humöret.

Det finns dagar då bara choklad hjälper. Dagar då jag vet jag kan få ett vansinnesutbrott eller en gråtattack av något så alldagligt som ett (jobb-)telefonsamtal. Då MÅSTE jag trycka i mig choklad för att kunna vistas bland folk, utan att ha tvångströja och/eller munkorg på mig.

Nu är jag lugn och snäll – har varit hela dagen – och skyller det på chokladen. 😉  Det känns som att jag kommer att få ett städryck ikväll, det skulle faktiskt behövas. Risken finns förstås att jag slappar ihop innan jag är hemma igen, men dammråttorna far ingenstans. De väntar så snällt på att jag ska jaga dem någon annan gång.

Jag kan få knäppa städryck: precis den lådan ska städas, och den ska städas NUUU! Även om resten av huset ser ut som ett bombnedslag, så är jag nöjd om bara den lådan blir städad. Eller om mina CD-skivor (de jag har kvar) sorteras i bokstavsordning. Eller om örngottsbanden blir krusade (inte för att jag har några band i mina örngott – men det kan ordnas…).* Jättenödvändiga saker, allihop, men Just Då är de viktiga.

[tags]choklad, PMS, städning[/tags]

*) För mina yngre läsare: förr stängde man inne kudden i örngottet genom att knyta små rosetter med band som var fastsydda parvis i örngotten. Numera hittar man bara sådana örngott på loppisar, i bästa fall. I alla fall så brukade Storartade Husmödrar krusa dessa örngottsband med en liten krustång (?) (här är jag lite osäker), alternativt vecka dem för hand, så de blev som små dragspel.