Det var fruktansvärt halt i morse. Ja, egentligen började det bli halt redan igår kväll, då det frös på, men det var först i morse – på väg till jobbet – som jag insåg hur halt det var. Ett tunt lager is har lagt sig där man minst anar det, så det blir till att ta försiktiga steg även när jag går hem. Ingen sol har visat sig, så isen ligger kvar.
Jag håller på med en ny ljudbok, som är rätt spännande. Dessutom har jag en kasse full med böcker som väntar på att jag ska läsa dem, då en bekant rensat ur sin bokhylla och undrade om jag ville ha. Mot bättre vetande tog jag emot dem, för jag borde verkligen rensa ur mina egna böcker – jag har inte plats!
A har tydligen varit förbi och lunchat hos mig, och passade på att släppa ut froppisen samtidigt. Det kan behövas, då hon visat ett hetlevrat humör – framför allt mot madamen – de senaste dagarna. Hon kan behöva kylas av en aning.
Det är så synd om madamen. De andra två hoppar jämt på henne. I morse, när hon gått en snabb runda och skulle komma in igen, stod de och vaktade i hallen: gamlingen i torpedform mitt på hallmattan, och när hon tordes göra en rusning för att hinna förbi honom, dök froppisen fram från mellan skorna…
Senare hoppade madamen ner från köksbordet och blev genast anfallen av froppisen som lurpassat under soffan. Sedan rullade ett nystan med en massa klor och tänder och två svansar fram och tillbaka genom hallen. *suck*
Jag ringde B igår och frågade om hon ville prata med gamlingen. Hon menade att han hör alldeles för dåligt för att det ska vara lönt att ens försöka, och det kanske hon har rätt i. Gamlingen är förresten överlycklig över sin egen kartongbit på mattan under soffbordet… Ja, han gillar kartonger, och har fått en överbliven bit att rulla sig på. På den kan han dessutom ligga utan att det blir för trångt, som det annars lätt kan bli i en liten kartong.
[tags]allmänt svammel, Vyssan lull, Carin Gerhardsen[/tags]
