Igår var jag helt enkelt tvungen att se avsnittet av Lyxfällan, som ”alla” pratar om. En ung tjej som lever lyxliv på krediter, utan inkomst. Hon är verkligen en shopaholic och allt som betyder något för henne är mode, smink och väskor.
Jag blir bara förtvivlad och förfärad när jag ser sådant. Visserligen är hon myndig sedan några år, men har hon inga föräldrar? Är hon söndercurlad? Född i överflöd? Varför förstår hon inte sambandet mellan att man först arbetar ihop pengar och sedan – om man har något över efter mat och hyra – spenderar dem? Har ingen uppfostrat henne?
Att sedan gå vidare och kolla vad hon har för sig i ett annat (skit-)program i den kanalen, gör mig ännu mer förfärad. Där står hon – efter att ha varit med i Lyxfällan för att lära sig hantera pengar – och viftar med kreditkortet i klädaffärer igen… Jag kan gå med på att hon inte är den vassaste kniven i lådan, men flickebarnet behöver ju hjälp!
När jag läser den smutskastning och allt hån som förekommer i kommentarerna till TV-inslaget blir jag nästan rädd. Hon har verkligen ingen koll på vad hon gett sig in i. Alla kan få sina ”15 minutes of fame” men det finns bättre sätt att starta livet på.
[tags]Lyxfällan, shopaholic[/tags]
Jag tror det var fel av Lyxfällan att hjälpa henne. Det enda som skulle hjälpa henne till insikt är inkasso och fogde. Nu har hon fått lära sig att där alltid finns någon som kan rädda henne innan det går så långt.
Med den expresshopping hon ägnade sig åt, så är hon snart där igen, och Lyxfällan kommer inte två gånger.