Varför ska det envisas med att bara vara kallt hela tiden? Katterna stenvägrar att gå ut i den här kylan, och jag får mycket extraarbete med att rensa/ tömma kattlådan.
Just inatt (klockan är ca 4:10) hade alla tre skitit ifrån sig (i tur och ordning) och stanken var fruktansvärd. Jag hade rensat, rengjort och bytt i lådan, och hann inte ens sätta ut soppåsen på bron, så var froppisen på lådan – igen! *suckar* Ibland känner jag starkt för att sluta ge dem mat, då skiter de väl inte? 😉
Men de goda sidorna uppväger de dåliga. Trots allt är de rumsrena och gör bara som de är lärda: kan man inte gå ut, så går man i lådan. En katt jag hade för många år sedan (långt innan jag började blogga) blev aldrig rumsren, och det var inte kul. Som tur var (?!?) blev han överkörd, så det problemet löste sig av sig själv…
De är ganska underhållande ibland. Oftast, faktiskt. Igår hade jag precis somnat, då ljudet av en glaskrasch i köket brutalt väckte mig! Vad hade de nu lyckats välta? Jag har väl inget de kan riva ner från bordet?
Yrvaken konstaterade jag att ett glas med glaskulor i, som stått som prydnad i köksfönstret, låg omkullvält (men tack och lov helt) – och kulorna rullade i en strid ström ner från fönsterbrädan… Föreställ er glädjen i att mitt i natten försöka hitta en okänd mängd genomskinliga glaskulor, med tre katter – a k a bowlingmästare – som medhjälpare.
Under dagen idag har de tydligen kört SM i bowling, för jag hittar kulor lite varstans. Speciellt madamen gillar att rulla igång en kula. Då kommer snart någon annan och försöker sno den, så hon får visa hur skicklig hon är att dribbla mellan stolsbenen/ längs mattkanterna/ varsomhelst.
Att trampa på en glaskula är snäppet bättre än att trampa på lego, för kulorna har inte vassa kanter. Men de är också hårda. Väldigt hårda.
[tags]kattlåda, glaskulor[/tags]