Så var det äntligen dags! Syrran och jag hade laddat batterierna och rannsakat våra samlingar för det ultimata lasagnereceptet. Nu var stunden kommen. Vem gör den bästa lasagnen, hon eller jag?
I sista sekunden smögs en joker in i leken, i form av A, som också skulle få visa sina talanger vid spisen. Viss samordning krävdes, med tanke på antalet formar, personer i juryn och ugnar som fanns att tillgå.
Och så blev det oavgjort. 😕
(Men jag vet ju att min var godast – det tyckte då jag, i alla fall! 😉 )
*skrattar* Det var trots allt ett väldigt trevligt tillfälle att få umgås med nära och kära – till och med A följde med mig! Lasagnen var bara en utmärkt ursäkt för att samlas.
Under natten har jag vaknat, vid halv 3, av att det regnade – det fullkomligen öste ner, och åskade lite grann. Härligt! Äntligen! Idag är det mulet, men klibbigt. Allt är klibbigt av den fuktiga luften. Kläderna stramar på kroppen (och det beror inte på lasagnen igår) och mina armar/handleder fastnar mot bordskanten. Riktigt rötmånadsväder. Bläh!
Jag kan fortfarande inte fatta det hemska som hänt i Norge, men försöker låta bli att tänka på hur det känns för de föräldrar som aldrig får hem sina barn från sommarlägret igen… *skakar på huvudet* Nej, jag vill verkligen inte tänka på det! Igår var det nyhetssändningar hela dagen, men idag har jag inte igång varken TV eller radio, för att slippa höra.
[tags]lasagne, the lasagna war, regn, åska, rötmånad, Norge, Oslo[/tags]