Dag: 26 juli 2011

Ikväll tänker jag för en gångs skull gå och lägga mig a) i sängen, inte på soffan, dessutom b) i rimlig tid, inte mitt i natten. Det är så klart en bra bok som lockar mig i säng så tidigt. 😉

Problemet är att jag har två bra böcker att vältra mig i sänghalmen med. En som jag lyssnar på, en som är i pocketformat. Svårt att välja vilken jag ska ägna mig åt, men jag tror jag börjar med pocketboken. Lite lättare att hitta var jag slutade senast, om jag somnar med näsan i den.

Ljudböcker är besvärligare att somna ifrån. Speciellt om jag då och då vaknar till, och mellan varven drömmer in lite egen handling i historien…! 😀 Det har blivit en del oväntade slut i böcker, som gjort att jag fått börja om med lyssnandet igen…

Det är lugnt och fridfullt här ikväll. Jag kan inte ens höra några trimmade mopeder eller basgången från någon som spelar bilstereo alldeles för högt, trots att jag har fönstren öppna (med myggnät* i, förstås). Grannens hund skäller då och då, oftast när någon annan hund promenerar förbi med husse eller matte i koppel, men den tystnar när rivalen försvunnit utom synhåll.

Det är ungefär det mest spännande som händer en vanlig tisdagkväll i Snigelland. En perfekt kväll att ligga i sängen och läsa! 😎

UPDATE
För övrigt har jag lagt upp en ny fråga att svara på i högerkolumnen. Sätt igång! 😉

[tags]läsa böcker, ljudbok, Huvudjägarna, Jo Nesbø, pocket, Alfahannen, Katarina Wennstam, fridfullt[/tags]

*) Mänsklighetens bästa uppfinning!

A lånade min bil för att åka till L igår. Väl där så ”råkade” han besöka sin syster på jobbet och köpte en smartphone av henne. Han kunde väl inte hålla sig längre, även om han haft svårt att bestämma sig. (Att det skulle bli en Sony Ericsson hade jag kunnat förutspå – han gillar deras prylar.)

Själv tackar jag min lyckliga stjärna för skärmskyddet B tvingade mig att köpa och sätta på displayen till min mobil. Igår upptäckte jag en DJUP repa i den plasten, som sparade massor med pengar åt mig (plasten, alltså – inte repan), då displayen är dyr att byta ut om den går sönder.

Jag har tidigare varit väldigt anti-mobil och knappt använt mobilen, annat än vid enstaka tillfällen. Nu kan jag inte leva utan den och har svår ångest om jag måste stänga av den. Ungefär. 😉

Jag har också varit väldigt anti-Facebook, men föll till slut för trycket och gick med. Ibland undrar jag verkligen varför. 🙄 Jag skriver sällan något själv, utan är mest bara in och kollar på småskvallret folk sprider omkring sig, typ: ”idag har jag bakat bullar”, ”årets första dopp”, m fl små meningslösheter.

Twitter vet jag inte ens vad det är, men ids inte undersöka saken. Antar att det är som ett begränsat FB, ungefär – max 140 tecken eller så? Nu tänker jag – förstås – säga att jag inte tänker börja twittra heller, för det känner jag verkligen inte för att göra. Jag vill breda ut mig i text (och tal…) även om jag vet att de bästa texterna är de korta, kärnfulla, inlägg somliga andra gör. Kalla mig gärna pladdrig, men det är sådan jag är.

[tags]The Phone House, Sony Ericsson Xperia Neo, smartphone, display, mobil, Facebook, Twitter[/tags]