A lånade min bil för att åka till L igår. Väl där så ”råkade” han besöka sin syster på jobbet och köpte en smartphone av henne. Han kunde väl inte hålla sig längre, även om han haft svårt att bestämma sig. (Att det skulle bli en Sony Ericsson hade jag kunnat förutspå – han gillar deras prylar.)
Själv tackar jag min lyckliga stjärna för skärmskyddet B tvingade mig att köpa och sätta på displayen till min mobil. Igår upptäckte jag en DJUP repa i den plasten, som sparade massor med pengar åt mig (plasten, alltså – inte repan), då displayen är dyr att byta ut om den går sönder.
Jag har tidigare varit väldigt anti-mobil och knappt använt mobilen, annat än vid enstaka tillfällen. Nu kan jag inte leva utan den och har svår ångest om jag måste stänga av den. Ungefär. 😉
Jag har också varit väldigt anti-Facebook, men föll till slut för trycket och gick med. Ibland undrar jag verkligen varför. 🙄 Jag skriver sällan något själv, utan är mest bara in och kollar på småskvallret folk sprider omkring sig, typ: ”idag har jag bakat bullar”, ”årets första dopp”, m fl små meningslösheter.
Twitter vet jag inte ens vad det är, men ids inte undersöka saken. Antar att det är som ett begränsat FB, ungefär – max 140 tecken eller så? Nu tänker jag – förstås – säga att jag inte tänker börja twittra heller, för det känner jag verkligen inte för att göra. Jag vill breda ut mig i text (och tal…) även om jag vet att de bästa texterna är de korta, kärnfulla, inlägg somliga andra gör. Kalla mig gärna pladdrig, men det är sådan jag är.
[tags]The Phone House, Sony Ericsson Xperia Neo, smartphone, display, mobil, Facebook, Twitter[/tags]
Jag gick med i Facebook, men tyckte bara det var jobbigt och bestämde mig för att gå ur. Och DET är inte lätt kan jag lova. Fick söka runt på nätet för att få reda på hur jag skulle göra .Nu tänker jag aldrig gå med igen. Jag är nog inte tillräckligt social.
Jag ids inte gå ur FB, men har inte speciellt mycket aktivitet på gång där. Jag är ju här istället! 🙂