Jag fick en present av min älskling i morse.
Nu har jag sett att romatiken fortfarande lever! Inte hos mig – det var inget romantiskt över det som lämnades i kattlådan, jag lovar – men en grabb kom med sin snöskoter, förbi jobbets rökruta, och en (inslagen) blomsterbukett i handen. Han skulle nog göra någon lycklig idag. 🙂
Annars tänker jag fira med att diska undan det som lämnades igår, efter paltkoket. Där hade jag tur, förresten! Efter att ha skalat och malt potatisen, slängt i ett par ägg och lite salt, så upptäckte jag att jag nästan inte hade något mjöl. Panik! 😯
Jag tömde alla mjölgömmor och fick ihop en lös smet till slut. Problemet är bara att jag formar paltarna med blöta händer, alltså droppar/rinner det ner vatten i smeten allt eftersom jag håller på. De sista paltarna var som att försöka forma hallonsylt* runt fläskbitarna – det bara rann. Jag slängde dem i grytan ändå – och de höll ihop!
Tyvärr blev det – p g a mjölbristen – inte så många paltar som jag önskat, men både A och jag fick oss kokt palt till middag igår och palt över till stekning idag.
[tags]Alla Hjärtans Dag, romantik, palt[/tags]
*) Ett försök att beskriva konstistensen av det-som-var-kvar-av-paltsmeten. Väldigt tunt och rinnigt, med lite knottror (mald potatis) i.
