Mörkret sänker sig snabbare och snabbare för varje kväll. Trots det är det ändå inte kallt i luften, inte så man känner att det är höst. Tänk att vi passerat mitten av september utan en enda frostnatt!?! (Vissa år tror jag det frostat första gången redan i augusti…) Dagarna är fortfarande så varma att jackan knappt behövs.
Utomhusfotot är ett resultat av att jag tänkte försöka fota månen, oavsett om den är full eller inte. Det var perfekt läge: inga träd eller hus skymde sikten, och det var inte för mörkt. Tyvärr hann månen gömma sig bakom några tjocka moln medan jag hämtade kameran (mobilen). När jag vände mig om, såg jag att mitt hus såg rätt mysigt ut i skymningen. 😉
De bästa månbilderna tas med fördel när det skymmer, då himlen håller på att mörkna. Om det hinner bli riktigt mörkt tappar man proportionerna och månen blir bara en lysande prick bland andra lysande prickar (gatlysen, etc).
I alla fall om man – som jag – inte har en rejäl kamera, samt kunskaper att ställa in bländare och slutare och allt vad det heter. Jag är mer skjuta-från-höften-typen vad gäller fotografering. 
*fnissar förtjust* Jag har bjudit in A på middag imorgon, men vägrar tala om vad han ska bli serverad. Jag har bara sagt att det är ett nytt recept, något jag aldrig lagat förut, och han ska få vara försökskanin. *he he*
[tags]mörkt, måne, kamera, fotografering, nytt recept, försökskanin[/tags]
Ja, nu börjar mörkret komma, men tiden har gått så fort eftersom vi, i alla fall här, haft så himla fint väder.
Har förresten snart lyssnat klart på ”En nästan vanlig man”, men den serien är inte något för mig. Jag tycker den är obehaglig. Så där har vi inte samma smak.
Vi har också haft – och har fortfarande – fint väder! Inget regn, ingen frost, bara höstfärger. (Och höstlöv som dras in i hallen…)
Synd att du inte gillade Silfverbielke. Jag gillar att hata honom – det är rent blodtryckshöjande att vilja strypa den jäkeln långsamt! 😉