Så här ser den ut som restlunch nästa dag.
Eftersom den här bloggen verkar handla mer och mer om mat 🙄 så kan jag inte låta bli att ge er ett tips: gårdagens pestokyckling var jättegod, och dessutom väldigt enkel att tillaga! Jag hittade receptet i förra veckans reklamblad, så riv ur receptet om du inte hunnit slänga bladet.
Egentligen är det inte så konstigt att det blir matprat från mig emellanåt. Mat måste man ju ha, och varje dag ska man hitta på något nytt.* Mina vegoförsök (jag nämnde i ett tidigare inlägg att jag ska försöka få in mer vegetariskt i matsedeln) går inte så jättebra, men jag har i alla fall planerat in ängamat den här veckan. Jag gillar den soppan, men det gör inte A (de av er som anar en viss beräkning bakom detta, har alldeles rätt). 
För övrigt – här kommer The Grammar Nazi – så heter det inte ”änglamat”. Det kan visserligen tänkas vara mat för änglar, men det är ”mat från ängar”. Alltså grönsaker. Därav namnet. Sådetså. Det heter inte heller ”interjuv”, utan intervju. Hmmm, vänta, det är något mer jag retar mig på som jämt stavas fel… Ja, ja. Jag kommer väl på det så småningom.
Oftast förhandsgranskar jag mina texter innan jag publicerar dem, då jag upptäckt att stavfel och annat slarv kan slinka igenom korrekturläsningen i de fall jag endast läser texter som utkast. Om jag däremot förhandsgranskar dem (alltså ser på texterna som de kommer att se ut när jag postat dem) så kan jag hitta eventuella stav- eller syftningsfel.** Knasigt, eller hur? Skillnaden är verkligen inte så stor.
[tags]pesto, kyckling, recept, ängamat, the grammar nazi, korrektur[/tags]
*) Om man inte gör som jag brukar göra ibland: lagar en stor laddning av något och äter samma mat dag efter dag tills den är slut.
**) Även solen har sina fläckar… Jag pratar nu alltså om att läsa innan, respektive efter, publicering i bloggen. Oftast är det rena slarvfel, att fingrarna sprungit lite för fort över tangenterna och råkat kasta om ett par bokstäver. Exempelvis skriver jag jämt ”alal” istället för ”alla”.
