Faktiskt var himlen klar och fin utan störande moln, just när solförmörkelsen var som störst! På jobbet hade T köpt dubbla svetsglas, som vi andra fick låna och kika igenom – och det var så häftigt: en liten tunn nagelskära till sol i allt det svarta! 😆
Om man inte tittade mot solen, utan över resten av landskapet, så kändes det lite som svagt färgad solfilm på rutorna. Ljuset utomhus var liksom dämpat, fast solen sken för fullt. Jag gick inte utomhus för att höra om fåglarna tystnat, så det får jag leva i ovisshet om. 😉
[tags]solförmörkelse[/tags]
